Svenska arméns gradbeteckningarSvenska arméns gradbeteckningar visar den svenska arméns gradbeteckningar från sent 1600-tal och till 2019. 1600-talet till 1792Under den senare delen av 1600-talet infördes ringkragen som befäls- och gradbeteckning i den svenska armén. Denna hade sitt ursprung i en rustningsdetalj som ursprungligen skyddade halsen. 1697 kom en kunglig förordning som närmare beslutade hur dessa ringkragar skulle se ut. Vid kavalleriet kunde dessa även anbringas på harnesket. Ringkragen bars enbart i tjänsten.[1][2] Från 1697 gällde följande föreskrifter:[2]
1792-1886Ringkragen avskaffades inom den svenska armén 1792 och istället införde man epåletter efter franskt mönster. Vid införandet av epåletterna bar man crepiner (rullar av textilmaterial, ibland med stomme av trä, och besatta med små öglor av metall), buljoner (spiraler av tunna metallskenor) och fransar i kombination med olika kronor (kungliga och grevliga), olika på höger respektive vänster axel. 1792Enligt reglementet 1792 bars epåletter enligt följande [3]
1795Enligt reglementet 1795 bars epåletter enligt följande [3]
1800Runt år 1800 infördes ett nytt upplägg för epåletter och deras utseende. Nu fanns bara epåletter från fänrik till överste, medan generalspersoner hade guldgaloner i form av eklöv på uniformens ståndkrage. I övrigt var systemet samma som 1795.[4] År 1799 införde man åter ringkragen med nu som en markering för att visa vem som är Vakthavande befäl. Denna ringkrage kallas för Dagbricka m/1799.
1836Enligt 1836 års rulla bars epåletter enligt följande, där namnchiffer avser den regerande monarkens:[3]
Uniform m/1886 och m/1895Modell äldre eller m/ä är samlingsbenämningen på alla uniformspersedlar som tagits fram före den för armén 1906 fastställda enhetsuniformen. Idag avses oftast uniform m/1886 för infanteriet och uniform m/1895 för kavalleriet och trängkåren. Till uniform m/ä användes gradbeteckningar på axeltränsar, axelklaffar, kragar och underärmar. Gradbeteckningens placering var olika för olika typer av uniformspersedlar. Generalspersoner bar på de flesta plagg gradbeteckningarna på kragen i form av broderade silverstjärnor på guldgaloner med eklöv. Regementsofficerare bar axeltränsar med 1-3 stjärnor för respektive major, överstelöjtnant och överste. Kompaniofficerare bar axelklaff m/1895-1899 utan eller med 1-3 stjärnor för respektive fanjunkare samt underlöjtnant, löjtnant och kapten. Sergeanter bar en axelklaff av samma typ som fanjunkare, men med de tre snörena i mitten av vitt eller gult redgarn eller silke. För underbefäl av manskapet bars gradbeteckningarna, utöver på kragen, även på underärmarna i form av galoner. Distinktionskorpral (senare furir) bar guld- eller silvergaloner kring kragen och underärmarna; korpraler bar gradbeteckningar av vitt eller gult band på samma ställen. Vicekorpraler bar endast ett vitt eller gult band på kragen. Enligt 1901 års rulla bars epåletter enligt följande:
Stjärnor om tre bärs med en stjärna över två.
Nutida brukEpåletterna som används idag till paraduniformer i Försvarsmakten är:[7]
År 1895 infördes Oscar II:s namnchiffer på gardesförbandens epåletter, vilket 1908 ändrades till Gustaf V.[3] Tilläggsåret "-1895" syftar alltså till att epåletten idag bär namnchiffer. Efter återinförandet på 90-talet bär gardesförbanden regerande monarks namnchiffer i guldmetall på epåletterna, idag kung Carl XVI Gustaf. Uniform m/1906För uniform m/06 infördes gradbeteckningar vilka bars på vapenrockens mellanblå ärmlister och kappans underärmar i form av galoner. Generaler bar tjocka guldgaloner liknande flottans gradbeteckning för flaggmän med 1- 3 stjärnor. Regementsofficerare bar en tjock galon med ögla och 1-3 galoner under denna. Kompaniofficer bar 1-3 galoner med den översta formad som en ögla. Underofficerare bar 1-2 galoner med en liten ögla på uniformens blå ärmlist. Underbefälet bar 1-3 redgarnssnören utan ögla på samma ställe. Manskapet bar enbart en mellanblå ärmlist.
Uniform m/1910Vid uniform m/1910 användes axeltränsar för officerare och underofficerare samt axelklaffar för generalitet, underbefäl och manskap. Generaler hade guldgalonerade axelklaffar med 1-3 stjärnor i silver. Regementsofficerare bar flätade axeltränsar med valknut samt 1-3 stjärnor. Kompaniofficerare och fanjunkare (styckjunkare) bar axeltränsar med två längsgående guldsnören samt en valknut. När fänriksgraden infördes 1915 fick den samma gradbeteckning som underlöjtnant. Sergeanter bar axeltränsar av vitt eller gult redgarnssnöre utan stjärnor. Underbefälet bar mellanblå axelklaffar med en guldgalon för distinktionskorpral, ett gult redgarnsband för korpral och gult redgarnssnöre för vicekorpral. Färgen på axelklaffens foder var olika beroende på vilket regemente man tillhörde. Regementen eller kårer med silverknappar istället för guldknappar bar axeltränsar och galoner i silver eller vitt redgarn. 1914 infördes gradbeteckningar även på hatten och i mössmärket. Dessa var V-formade och satt på den trekantiga hattens båda främre sidor. Gradbeteckningen var i övrigt lik den för mössa m/1865-99 med blåemaljerad knapp, eller för underofficerare förgylld, samt en guld sidenkokard. Manskapet bar tre kronor samt kompanimärke, allt i metall.
Landstormsbindel m/1911Ursprungligen utrustades landstormen enbart med vapen och ammunition samt viss annan utrustning av staten. Allt annat var egen beklädnad och utrustning. Alla landstormsmän skulle bära fälttecken i form av landstormsarmbindel och landstormsmärke. På den grå landstormsarmbindeln bars blå tjänsteställningsbeteckningar i form av chevroner (vinklar) med eller utan öglor. Uniform m/1923På uniform m/1923 bars gradbeteckningarna på vapenrockens ståndkrage och på kappans axelklaffar. Stjärnor och galoner användes som symboler för officerare, stjärnknappar och vinklar för underofficerare, stolpar för underbefäl. På mössan bars gradbeteckningar i form av galoner. Ursprungligen hade fänrik och underlöjtnant samma gradbeteckning (en stjärna) och fanjunkare tre vinklar. 1925 fick fänrik lägre tjänsteställning än underlöjtnant och fänriksgraden betecknades därefter med en kadettkrona på underärmarna i tillägg till gradbeteckningarna på kragen. Fanjunkare fick tjänsteställning som underlöjtnant och graden betecknades med en stjärnknapp. Det var enbart officersfanjunkare (kadetter på krigsskolan och reservofficersaspiranter efter avlagd reservofficersexamen) som i fortsättningen bar tre vinklar som gradbeteckning. 1937 avskaffades graden underlöjtnant; fänriksgraden betecknades nu enbart med gradbeteckningar på kragen. Fanjunkare i förvaltarebeställning fick titeln förvaltare och erhöll regelmässigt fullmakt som löjtnant i armén; de bar som sådana löjtnants gradbeteckning.[10] [11] Längst ner på axelklaffarna bars av manskap till och med överste en regementssiffra eller -symbol i olika färger beroende på truppslag. Exempelvis stod gult för infanteriet och vitt kavalleriet.
Uniform m/1939Militär och civilmilitär personal
Kvinnlig personalUnform m/1939 - 1945 års befälsordning
Uniform m/58 och m/59Militära grader som de existerade på uniform m/1958 och m/1959 fram till och med tjänsteställningsreformen 1972.[12] Gradbeteckningar bars på vänster kragsnibb på kragspegel m/58. Agraffen bars på fältmössa och pälsmössa m/59. Generalspersonernas gradbeteckningar var i början av bronsbrodyr, men blev under 80- eller 90-talet i guldbrodyr för att till slut år 2000 bli svarta. År 1972 fick generalsgraderna en till stjärna vid införandet av överste av 1:a graden.
1972 års befälsordningGenom tjänsteställningreformen 1972 infördes nya benämningar på befälskårerna. Dessa benämningar skiljdes från de benämningar som användes för befälsnivåer.
1983 års befälsordningDen nya befälsordningen 1983 påverkade inte gradbeteckningssystemet. År 1992 avskaffas graden överfurir för nyutnämningar, främst för värnpliktiga. Dock kom den att fortsättas delas ut i utlandsstyrkan ett tag till framöver. År 2000 infördes brigadgeneral som ersatte överste av 1:a graden. Överste 1.gr kom att fortsätta existera för de som innehar graden, men den delas ej längre ut. Samtidigt som detta bytte man färg på generalernas stjärnor och eklöv på kragspeglarna från guldbrodyr till svart.
2009 års befälsordningÖverbefälhavaren beslutade 24 oktober 2008 om ett nytt gradsystem för den svenska Försvarsmakten. Nyordningen gäller i det tvåbefälssystem som, på regeringens uppdrag, infördes den 1 januari 2009.[13] I och med detta skapades befälskategorierna taktisk officer samt specialistofficer (tidigare plutonsofficer/underofficer). Samtliga grader har en NATO-kod kopplat till dem för internationell jämförelse. Gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS) går in under OR-1/5, där sergeanter och korpraler är gruppbefäl.
2019 års befälsordningDen 1 oktober 2019 infördes ett nytt tjänstegradsystem i Försvarsmakten, inklusive ett par nya gradbeteckningar. Specialistofficerare fick fem tjänstegrader i stället för fyra, och gruppbefäl fick tre i stället för de tidigare två. Menig 1:a klass ändrades också till fyra tjänstegrader benämnda menig 1, menig 2, menig 3 och menig 4. Officersaspiranter fick en egen grad benämnd kadett.[14] Referenser
|