Sven LidinSven Lidin, född 1961 i Lund, är en svensk kemist och professor i oorganisk kemi vid Lunds universitet. Sven Lidins forskargärning har främst skett inom materialvetenskap. Han har studerat minimalytor[1], för att förklara kemiska fenomen, och bestämt strukturen på komplexa och ovanliga kristallina, så kallade oorganiska ämnen. Sven Lidin disputerade 1990 vid Lunds universitet[2]. Det året fick Lidin Fabian Gyllenberg priset från Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund. Under åren 1990-1991 var Lidin Post-doc vid Australian National University i Canberra, Australien och Max Planck-institutet för Fasta tillståndets fysik i Stuttgart i Tyskland för att 1991 bli utnämnd till docent vid Lunds universitet. År 1996 blev han professor i oorganisk kemi vid Stockholms universitet. År 1997 blev han tilldelad Göran Gustavssonpriset[3] i Kemi av Kungliga Vetenskapsakademien och 1999 Norblad Ekstrand Medaljen[4] av Svenska Kemistsamfundet. 2009 meddelades att Lidin hade rekryterats till Lunds universitet[5] bland annat för sin förmåga att leda andra forskare[6]. Lidin är verksam forskare vid Centrum för analys och syntes vid Kemiska institutionen, Lunds universitet.[7] Sven Lidin är ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien sedan 2002 i klassen för kemi och ledamot av Nobelkommittén för kemi sedan 2003. År 2010 valdes han in i både Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund[8] och i Ingenjörsvetenskapsakademien. Sven Lidin har för att lösa, den för forskare så kallade, tredje uppgiften tagit på sig ett antal uppdrag i samhälle och näringsliv. Han är medlem i styrelserna för teknologiföretaget X-Brane AB och sitter I SPAGO Imaging AB:s vetenskapliga råd [9]. Vid Nobelprisutdelningen den 10 december 2011 höll Lidin presentationstalet av årets pristagare i kemi.
KällorNoter
Externa länkar
|