|
Sven Hjelmqvist
Sven Lorens Seved Hjelmqvist, född 23 januari 1908 i Lunds stadsförsamling, död 3 januari 2005 i Lunds Allhelgonaförsamling, Lund,[1] var en svensk geolog och mineralog, professor. Han var son till språkforskaren Theodor Hjelmqvist och barnboksförfattaren Elisabeth Hjelmqvist, ogift Feuk,[2] samt bror till Bengt och Hakon Hjelmqvist.[3] Hjelmqvist blev student vid Lunds universitet 1925, filosofie kandidat 1928, filosofie licentiat och filosofie doktor 1935 efter att 1934 ha disputerat på avhandlingen Zur Geologie des südschwedischen Grundgebirges: die kristallinischen Gesteine des Romeleåses, allt vid Lunds universitet. Åren 1927–1935 var han amanuens vid nämnda universitets geologisk-mineralogiska institution, 1934–1942 docent i geologi och mineralogi där. År 1936 blev han extra ordinarie geolog vid Sveriges geologiska undersökning och statsgeolog 1942. Han var också professor i petrografi och mineralogi vid Lunds universitet 1952–1973. Hjelmqvist företog studieresor i Europa och i Sibirien och utförde geologiska fältundersökningar på olika håll i Sverige, däribland Dalarna, Bergslagen och Skåne. Hans skrifter behandlar främst urbergs- och malmgeologiska frågor och därmed sammanhängande petrografiska problem. Han blev ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund 1952 och av Vetenskapsakademien 1968. Han var ledamot i statens naturvetenskapliga forskningsråd 1962–1968. Hjelmqvist är begravd på Klosterkyrkogården i Lund. Bibliografi i urval
ReferenserNoterKällor
|
|||||||||||||||