Svedjepiplärka

Svedjepiplärka
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljÄrlor
Motacillidae
SläkteAnthus
ArtSvedjepiplärka
A. nicholsoni
Vetenskapligt namn
§ Anthus nicholsoni
AuktorSharpe, 1884
Synonymer
Nicholsonpiplärka

Svedjepiplärka[1] (Anthus nicholsoni) är en afrikansk fågel i familjen ärlor inom ordningen tättingar.[2][3] Den behandlades fram tills nyligen som en del av arten långnäbbad piplärka, men urskiljs numera oftast som egen art.

Utseende och läte

Svedjepiplärkan är en stor och slank piplärka med lång stjärt och relativt lång näbb. Ovansidan är brun, undersidan beige. Noterbart är även ett ljust ögonbrynsstreck. Arten är mycket lik bergpiplärkan, men är mindre streckad, framför allt på bröstet. Den är större än afrikansk piplärka, med beige snarare än vitt på yttre stjärtpennorna. Bland lätena hörs gnissliga sparvlika tjippanden och behagliga tvåstaviga visslingar. Sången består av en serie sorgsamma visslingar, tjirpanden och andra läteslika ljud på rad med pauser emellan.[4]

Utbredning och systematik

Svedjepiplärka delas upp i fem underarter med följande utbredning:[2]

  • Anthus nicholsoni palliditinctus – sydvästra Angola och nordvästra Namibia
  • Anthus nicholsoni leucocraspedon – västra och södra Namibia och sydvästra Sydafrika
  • Anthus nicholsoni nicholsoni – sydöstra Botswana och nordöstra Sydafrika
  • Anthus nicholsoni petricolus – Lesotho och östra Sydafrika
  • Anthus nicholsoni primarius – södra Sydafrika

Artstatus

Fågeln behandlades tidigare som en del av arten långnäbbad piplärka (A. similis) och vissa gör det fortfarande, som BirdLife International. Den urskiljs dock allt oftare som egen art efter studier som visar på bland annat betydande genetiska skillnader.[5][6] Arten står snarare närmast miombopiplärka. Dessa två utgör systergrupp till långstjärtad piplärka. Svedjepiplärkan är också allopatrisk gentemot långnäbbad piplärka.

Släktestillhörighet

DNA-studier visar att arterna i släktet Anthus inte står varandra närmast, där typarten för släktet ängspiplärkan står närmare piplärkorna i Macronyx än svedjepiplärka och dess närmaste släktingar (bland andra större piplärka och fältpiplärka och en rad afrikanska arter).[7][6] Det medför att svedjepiplärkan antingen kommer föras till ett annat släkte i framtiden, eller att Macronyx inkluderas i Anthus. Inga större taxonomiska auktoriteter har dock ännu implementerat dessa nya forskningsresultat.

Levnadssätt

Svedjepiplärkan hittas på steniga sluttningar med begränsad växtlighet, ofta med buskar eller öppen skog. Den besöker närliggande välbetade eller brända marker och är ofta först på plats när ett område har brunnit, därav namnet.

Status

IUCN erkänner den inte som art, varför den inte placeras i någon hotkategori.

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Francis Nicholson (1843-1925), en engelsk affärsman och ornitolog.[8]

Referenser

  1. ^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022. 
  2. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.2). doi :  10.14344/IOC.ML.9.2.
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  4. ^ Tyler, S. (2021). Nicholson's Pipit (Anthus nicholsoni), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.lobpip7.01
  5. ^ Finch, B., Bjørnstad, G., Shanni, I., Muchai, M., Bishop, A., Hanotte, O. and Bishop, R. (2013). High levels of mitochondrial cytochrome b sequence diversity are present within the Anthus similis complex in sub-Saharan Africa. Ostrich 84(2): 145–151.
  6. ^ [a b] Pietersen, D. W., A. E. Mckechnie, R. Jansen, I. T. Little, and A. D. S. Bastos (2019). Multi-locus phylogeny of African Pipits and longclaws (Aves: Motacillidae) highlights taxonomic inconsistencies. Ibis 161:781-792
  7. ^ Alström, P., K. Jønsson, J. Fjeldså, A. Ödeen , P.G.P. Ericson och M. Irestedt (2015), Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species, Royal Soc. Open Sci. 2, 140364.
  8. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

Katalogdata
​​​​​​ • GBIF: 9009666​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Avibase: 3A1FA0A7C9179D3D​​​​​​​​​