Svartvit kråka

Svartvit kråka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljKråkfåglar
Corvidae
SläkteCorvus
ArtSvartvit kråka
C. albus
Vetenskapligt namn
§ Corvus albus
AuktorMüller, 1776
Utbredning

Svartvit kråka[2] (Corvus albus) är en vida utbredd svartvit afrikansk fågel i familjen kråkfåglar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och levnadssätt

Svartvit kråka är med sina 46–52 centimeter ungefär lika stor som kråka (Corvus corone) men har en längre näbb, något längre stjärt och vingar och längre ben. Som namnet antyder är fågeln svartvit tecknad, med svart huvud, hals, stjärt, ben och vingar men vit däremellan. Den liknar på så sätt de afrikanska arterna vitnackad korp och tjocknäbbad korp, men är mycket mindre.

Beteende och föda

Den svartvita kråkan hittas i öppna områden med byar och städer i närheten. Den ses sällan långt från människan men är inte lika knuten till stadsmiljön som den asiatiska huskråkan. Fågeln ses oftast i par eller i smågrupper och beter sig på liknande sätt som kråkan.[4] Den lever av allt från insekter, reptiler, små däggdjur, fågelungar, ägg, säd, jordnötter, as, ibland frukt och till och med svamp.[4] Svartvit kråka har setts döda och äta fladdermöss och den ses ofta i närheten av slakthus i höga antal.

Häckning

Corvus albus
Clamator glandarius + Corvus albus

Svartvit kråka bygger oftast sitt bo i ett högt, isolerat träd eller telefonstolpe. Båda kön deltar i bobygget. Mellan september och november lägger den tre till sex blekgröna brunfläckiga ägg. Äggen ruvas 18–19 dagar och ungarna är vanligtvis flygga efter 45 dagar.[4]

Utbredning och systematik

Svartvit kråka förekommer i Afrika söder om Sahara och på Madagaskar, Aldabra och Komorerna.[3] Den har även påträffats häcka i Västsahara[5] och påträffats så långt norrut som Fnideq i norra Marocko[6][7]. Den har också observerats i Spanien och Portugal, men ingen av dessa fynd har ansetts vara spontana.[8]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig, lokalt mycket vanlig, även om den nära knuten till människan.[1]

Noter

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Corvus albus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ [a b c] Goodwin D. (1983). Crows of the World. Queensland University Press, St Lucia, Qld. ISBN 0-7022-1015-3 
  5. ^ Batty, C. 2010. Pied Crows in Western Sahara, Morocco.Dutch Birding 32: 329.
  6. ^ MaghrebOrnitho. 2015. Pied Crow (Corvus albus) near Fnideq, northern Morocco.
  7. ^ MaghrebOrnitho. 2017. The resident Pied Crow at Mhamid, eastern Sahara (2015-2017).
  8. ^ Tarsiger.com Fynd av svartvit kråka i Västpalearktis

Externa länkar