Sumphjort

Sumphjort
Status i världen: Sårbar[1]
Hona
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPartåiga hovdjur
Artiodactyla
FamiljHjortdjur
Cervidae
SläkteBlastocerus
Wagner, 1844
ArtSumphjort
B. dichotomus
Vetenskapligt namn
§ Blastocerus dichotomus
Auktor(Illiger, 1815)
Utbredning
Artens ursprungliga utbredningsområde (röd), dagens populationer (gul)
Hitta fler artiklar om djur med

Sumphjort[2], Blastocerus dichotomus, är Sydamerikas största hjortdjur. Den var förr vanlig i hela Sydamerika, men antalet har kraftigt reducerats på grund av jakt och arten finns idag endast i små isolerade populationer utmed floderna Paraná och Amazonas samt några av deras bifloder. Artbeståndet är listat som sårbart (VU) av IUCN.[1]

Utseende

Sumphjorten är 1,45 till 2,0 meter lång och har en mankhöjd av 110 till 120 centimeter.[3] Den har anpassat sig till ett liv längs flodstränder och i träskmarker som ger ett naturligt skydd från rovdjur och i synnerhet jaguarer och pumor. Klövarna är långa och förenande med en hudflik som ger fötterna en stor bärande yta när klövarna säras.[3] De är duktiga simmare.

Den väger 100 till 120 kg. Hos hanar förekommer upp till 60 cm långa horn som kan ha förgreningar med upp till fyra taggar på varje sida. De bakre extremiteterna är kraftiga för att göra långa hopp. Pälsen har på ovansidan en kastanjebrun till rödaktig färg, halsen och undersidan är ljusare till vitaktiga. Även kring ögonen och på öronens kanter är pälsen vitaktig.[3]

Sumphjorten har liksom medlemmarna i släktet Odocoileus breda öron och breda framtänder. Angående den korta yviga svansen och den väl utvecklade körteln i ansiktet liknar arten mer pampashjorten.[4]

Ekologi

Sumphjorten gömmer sig på dagen i den höga växtligheten och letar mellan skymningen och gryningen efter föda. Den äter gräs och andra gröna växter. En hane och en hona lever i par eller en familjegrupp med upp till sex medlemmar lever tillsammans. Honan kan para sig hela året men i Argentina sker parningen vanligen under tidiga sommaren (oktober/november). Dräktigheten varar cirka åtta månader och sedan föds en enda unge. Ungen diar sin mor 6 månader och stannar hos modern hela första levnadsåret. Honor kan para sig kort efter ungens födelse.[3]

På grund av den varierande parningstiden tappar hannar sina horn oberoende av årstiden. Strider där hornen skulle behövas förekommer inte.[4]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 21 oktober 2008.

Noter

  1. ^ [a b] Blastocerus dichotomusIUCN:s rödlista, auktor: Duarte, J.M.B. et. al. (2016), besökt 8 februari 2023.
  2. ^ Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.10, läst 2018-09-01.
  3. ^ [a b c d] R. Edwards (20 december 2008). ”Marsh deer”. ARKive. Arkiverad från originalet den 11 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110811035953/http://www.arkive.org/marsh-deer/blastocerus-dichotomus/. Läst 28 maj 2015. 
  4. ^ [a b] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Marsh Deer” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 1118. ISBN 0-8018-5789-9 

Externa länkar