sv Streckbr%C3%B6stad fulvetta

	Streckbröstad fulvetta; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Papegojnäbbar; Paradoxornithidae
Släkte	Fulvetta
Art	Streckbröstad fulvetta; F. striaticollis
Vetenskapligt namn
	§ Fulvetta striaticollis
Auktor	(Verreaux, 1870)
Synonymer
	Alcippe striaticollis

Streckbröstad fulvetta^[2] (Fulvetta striaticollis) är en östasiatisk tätting som numera placeras i familjen papegojnäbbar.^[3] Arten är endemisk för Kina.

Utseende och läte

Streckbröstad fulvetta är en rätt färglös liten (11,5 cm) fulvetta med ljust öga. Ovansidan är brun, undersidan vitaktig med längsgående streck på strupe och bröst. Hjässan är gråbrun med långa och bruna längsgående hjässband. På handpennorna syns en grå vingfläck. Sången beskrivs i engelsk litteratur som ett enkelt "ti tsew" eller "tsi chuu", med första tonen stigande och den andra fallande.^[4]

Utbredning och systematik

Streckbröstad fulvetta är endemisk för Kina och förekommer i bergstrakter i sydcentrala delen av landet, från sydvästra Gansu till sydöstra Qinghai, Sichuan och nordvästra Yunnan.^[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktes- och familjetillhörighet

Tidigare behandlades fulvettorna som timalior och placerades i släktet Alcippe, men DNA-studier visar att arterna i Alcippe endast är avlägset släkt med varandra, så pass att de numera placeras i flera olika familjer.^[6]^[7] Fulvettorna är en del av en grupp i övrigt bestående av papegojnäbbarna, den amerikanska arten messmyg, de tidigare cistikolorna i Rhopophilus samt en handfull släkten som tidigare också ansågs vara timalior (Lioparus, Chrysomma, Moupinia och Myzornis). Denna grupp är i sin tur närmast släkt med sylvior i Sylviidae och har tidigare inkluderats i den familjen. Enligt sentida studier^[8] skilde sig dock de båda grupperna sig åt för hela cirka 19 miljoner år sedan, varför tongivande International Ornithological Congress (IOC) numera urskilt dem till en egen familj, Paradoxornithidae. Denna linje följs här.

Levnadssätt

Streckbröstad fulvetta förekommer i bergstrakter på mellan 2200 och 4300 meters höjd, bland snår som rhododendron och stenek. Den livnär sig troligen på ryggradslösa djur, men kunskap om dess föda sanas. Fågeln häckar mellan juli och augusti, i Xizang juni-juli. Den lägger fyra ägg i boet av gräs, mossa och lavar hängs från en bambugren. Arten är stannfågel.^[4]

Status och hot

Artens populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig.^[9]

Namn

Fulvetta är diminutiv av latinska fulvus, "gulbrun", det vill säga "den lilla gulbruna".^[10]

Noter

^ [a b] Birdlife International 2016 Fulvetta striaticollis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.
^ [a b] Collar, N. & Robson, C. (2018). Chinese Fulvetta (Fulvetta striaticollis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59397 27 december 2018).
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
^ Gelang, M., A. Cibois, E. Pasquet, U. Olsson, P. Alström and P.G.P. Ericson (2009), Phylogeny of babblers (Aves, Passeriformes): major lineages, family limits and classification, Zool. Scripta 38, 225-236.
^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4