|
Storkägelbi
Storkägelbi (Coelioxys conoidea)[4] är en biart som först beskrevs av Johann Karl Wilhelm Illiger 1806. Den ingår i släktet kägelbin och familjen buksamlarbin.[5][6][7] Inga underarter finns listade.[5] UtseendeStorkägelbiet har en kropp med svart grundfärg och ljus hårbeklädnad. Som hos alla kägelbin smalnar honans bakkropp av i en lång spets, medan hanen har flera taggar på bakkroppsspetsen. Till skillnad från många andra kägelbin, däremot, har den inga sammanhängande band av ljusa filthår på bakkroppen; de ljusa filthåren är i stället samlade i trianglar på sidorna av bakkroppssegmenten, tergiterna, nummer 2 till 5.[8] De kan på så sätt tolkas som kraftigt avbrutna band. Kroppslängden uppgår till mellan 11 och 15 mm.[9] EkologiArten är en kleptoparasit hos stortapetserarbi (Megachile lagopoda)[8] och Megachile maritima[10], larven lever i värdarternas bon där den lever av det insamlade matförrådet efter det den dödat värdägget eller larven.[11] Habitatvalen följer värdarterna;[9] storkägelbiet förekommer i naturtyper som kustdyner och -rasbranter, ängar, hedar, mera sällsynt gräsmarker på kalkjordar[10] samt ruderatmarker, vägrenar, grus- och sandtag.[3] Flygperioden varar från mitten av juni till augusti, och den besöker blommor som bland andra triftsläktet, rödmalva, björnbär, marviol, martorn, strandvinda, timjan, vägtistel, klint och korsörter.[10] UtbredningStorkägelbiet förekommer i stora delar av Europa och Mellanöstern, norrut till Sverige och Finland, och från södra England i väster till Iran och Afghanistan i öster.[10] I Sverige förekommer arten på Öland. Den har tidigare förekommit från Skåne till Uppland men är numera lokalt utdöd.[3] I Finland är arten rödlistad som sårbar ("VU"),[2], medan den i Sverige är klassificerad som akut hotad ("CR").[3] Källor
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||