|
Stavsten
 Stavsten är en plats i Maglarps socken, på Stavstensudde vid den skånska sydkusten cirka fem kilometer väster om centrala Trelleborg, öster om Kämpinge. På platsen finns ett monument, rest till minne av Karl XII:s landstigning 1715. Detta består av tre resta stenar. Den äldsta är 1,5 meter högt. Den andra restes av Carl Adlerfelt 1768 och är 1,8 meter hög. Den tredje restes 1912 av Trelleborgs fosterländska ungdomsförening och är 0,5 meter hög. De två äldsta stenarna är klassade som fornlämningar.[1] Strax väster om udden finns en småort som heter Tivolihusen och ibland kallas Stavsten. Det skall inte förväxlas med det nyare villaområde norr om udden och Kurland, som kallas Stavstensudde. I sin handskrivna berättelse omtalar antikvarien Nils Gustaf Bruzelius vid besök på platsen under mitten av 1800-talet följande:
Nils Gustaf Bruzelius uppgift om att det första kungen, med fyra man i följe, skulle ha gjort den kalla vintermorgonen den 13 december 1715, var att resa en stor sten är inte sann. Den ingår i ett flertal legender som är förknippade med platsen. Stenen Stafsten, som stod på Maglarps bys sjömarker, omtalas redan av en präst år 1624: ”Nedan for byen ved Stranden staar en Steen och høy er den, och firekantig heder Stausteen, er it Sømed (sjömärke), er slett forvden Bogstavve”. Angående Karl XII:s landstigning författade A. Nordberg en skrift 1740, alltså relativt nära i tid själva händelsen. Kungen hade flytt från det belägrade Stralsund ombord på ”Valfisken”, ett litet segelskepp. Man tog sikte på Ystad men kom ut i ett fruktansvärt snöyrväder. Klockan tolv på natten blåste det upp östlig vind vilket drev skeppet in mot Trelleborg:
Karl XII gick alltså tillsammans med fyra man tidigt på morgonen i snöblåst rakt genom samhället Trelleborg. Öster om bebyggelsen ska han ha upphunnits av prästdrängen i Östra Torp som varit inne för att mala julmjöl. Kungen fick skjuts till Anderslövs gästgivaregård. Som tack fick både drängen och hans husbonde snart därefter tio tunnor korn årligen och drängen dessutom en egen bondgård. När Carl Linné passerade platsen 20 juli 1749 skrev han:
Linné beslöt att med utgångspunkt från själva stenen göra en inmätning av avståndet till Östersjöns strandkant för att man i framtiden skulle kunna använda sig av resultatet för att bedöma vattenytans nivåsvängningar. Avståndet var 357 ¾ aln det vill säga ca 215 meter. I dag är samma avstånd ca 150 meter. Förändringen beror dock inte enbart på vattenytans förändring utan också av kraftig vattenerosion av stranden. Linné förutsatte detta och markerade också det dåtida vattenståndet i förhållande till två klippor eller stenar i vattnet. Dessa är tyvärr inte längre kvar. Det nuvarande monumentet bär följande inskription:
1912 restaurerade Trelleborgs fosterländska ungdomsförening monumentet och lät då också inhägna det med stenpelare och järnkedjor. Källor
Fotnoter |