Större uggleskärra

Större uggleskärra Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Uggleskärrfåglar Aegotheliformes
Familj	Uggleskärror Aegothelidae
Släkte	Aegotheles
Art	Större uggleskärra A. insignis
Vetenskapligt namn
§ Aegotheles insignis
Auktor	Salvadori, 1875
Synonymer
Större ugglenattskärra

Större uggleskärra[2] (Aegotheles insignis) är en fågel i familjen uggleskärror.[3] Den förekommer i bergstrakter på Nya Guinea.

Utseende

Större uggleskärra är med sina 28–30 cm i kroppslängd, och som namnet avslöjar, en stor medlem av familjen, troligen den största. Fjäderdräkten är huvudsakligen brun eller mörkt rödbrun. På ovansidan syns spridda vitaktiga fläckar eller streck och tydliga längsgående hjässband. Strupen är vit eller beigefärgad, bröstet och buken kraftigt fläckad i vitt. Arten uppträder i två färgformer, brun och rostbrun, med mellanformer.[4]

Läte

Lätet är dåligt känd, men en stigande serie med drillande "owrr" och upprepade gnissliga "kee" har noterats, liksom ett "foh... foh".[4]

Utbredning och systematik

Större uggleskärra förekommer i bergstrakter på Nya Guinea, från Vogelkop till sydöstra Nya Guinea.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Fram tills nyligen ansågs den och stjärnuggleskärran (A. tatei) utgöra en och samma art, med studier motsäger detta.[5][6]

Levnadssätt

Arten hittas i bergsskogar, huvudsakligen 1150–2800 meter över havet, men har också rapporterats från ungskog och flodnära skogar i ett annars öppet landskap. Maginnehåll visar en föda bestående av insekter som skalbaggar. Dess födosökningsbeteende har inte beskrivits. Även häckningsbeteendet är dåligt känt, men fåglar i häckningstillstånd har samlats in i april, maj, augusti och september och flygga ungar har setts i november. Den tros häcka i trädhål.[4]

Status

Arten har ett rätt stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Den tros inte heller vara utsatt för något tydligt hot. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1] Beståndet har inte uppskattats, men den beskrivs som ganska vanlig.[1]

Referenser

1. ^ [ ] Birdlife International 2012 Aegotheles insignis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2015.
2. BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
3. ^ [ ] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-01-01
4. ^ [ ] Holyoak, D.T. (2020). Feline Owlet-nightjar (Aegotheles insignis), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.feonig1.01
5. Pratt, T.K. (2000). Evidence for a previously unrecognised species of owlet-nightjar. Auk 117(1): 1–11.
6. Dumbacher, J.P., Pratt, T.K. and Fleischer, R.C. (2003). Phylogeny of the owlet-nightjars (Aves: Aegothelidae) based on mitochondrial DNA sequences. Molecular Phylogenetics and Evolution 29(3):540–549.

Externa länkar

• Wikispecies har information om större uggleskärra.
  Artförteckning
• Wikimedia Commons har media som rör större uggleskärra.
  Bilder & media
• Läten på xeno-canto.org