sv St%C3%B6rre hocko

	Större hocko; Status i världen: Sårbar
	Adult hane.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hönsfåglar; Galliformes
Familj	Trädhöns; Cracidae
Släkte	Crax
Art	Större hocko; C. rubra
Vetenskapligt namn
	§ Crax rubra
Auktor	Linnaeus, 1758
Utbredning

Större hocko^[2] (Crax rubra) är en mycket stor fågel i familjen trädhöns inom ordningen hönsfåglar.^[3] Den förekommer från Mexiko söderut genom Centralamerika till västra Ecuador. Arten minskar kraftigt i antal till följd av hårt jakttryck och skogsavverkningar.

Utseende och läte

Större hocko är en mycket stor hönsfågel med långa ben och lång stjärt. Hanen är 87–92 cm lång och väger nästan 5 kg, medan honan blir 78–84 cm.^[4]

Hanen är svart med vitt på nedre delen av buken och undergumpen. På huvudet syns en stor raggig eller krullig tofs och en lysande gul knöl på näbben. Liknande svarthockon är också svart med gul vaxhud, men saknar knölen och huvudtofsen är mycket mindre.^[4]

Honan har unikt för Crax-arterna tre färgformer, oftast rostfärgad, svartakig eller, sällsynt, tvärbandad. Den rostfärgade formen förekommer inte i Mexiko och den bandade inte i Sydamerika. Mellanformer förekommer också.^[4]

Lätena varierar från djupa dånande ljud till ljusa skall.^[4]

Utbredning och systematik

Större hocko delas in i två underarter med följande utbredning:^[3]

Crax rubra rubra – förekommer i regnskog från östra Mexiko till västra Ecuador
Crax rubra griscomi – förekommer på Cozumel (utanför Yucatánkusten, Mexiko); eventuellt utdöd

Levnadssätt

Större hocko förekommer i fuktiga tropiska skogar, numera sällan annat än i skyddade eller mycket avlägsna områden. Den ses vanligen på marken, enstaka eller i smågrupper, men födosöker också i träd. Födan består mestadels av frukt, men kan också ta animalisk föda, både ryggradslösa djur och ryggradsdjur.^[4]

Status och hot

Större hocko är upptagen på naturvårdsunionen IUCN:s röda lista som sårbar. Den har minskat kraftigt i antal på grund av hårt jakktryck och habitatförlust. Världsbeståndet uppskattas till 40 000–50 000 vuxna individer.^[1]

Noter

^ [a b] Birdlife International 2012 Crax rubra Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ [a b c d e] del Hoyo, J. and G. M. Kirwan (2020). Great Curassow (Crax rubra), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.grecur1.01

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör större hocko.
Bilder & media
Wikispecies har information om Crax rubra.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2012 Crax rubra Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[BOW-4] [a b c d e] del Hoyo, J. and G. M. Kirwan (2020). Great Curassow (Crax rubra), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.grecur1.01

[1]

[2]

[3]

[4]