Springråttor
Springråttor eller hoppmöss (Dipodidae[1]) är en familj i ordningen gnagare[1][2] som kännetecknas av långa bakre extremiteter. UtseendeNågra arter liknar vanliga möss men arterna av släktet ökenspringråttor (Jaculus) hoppar som en känguru på sina bakre extremiteter. Kroppslängden ligger mellan 4 och 26 cm och svansen är 6 till 31 cm lång.[3] Svansen är alltid längre än kroppen och huvudet tillsammans. På grund av att dessa djur är aktiva på natten har de särskilt stora öron och ögon.[3] Hos vissa medlemmar har bakfötterna bara tre tår och hos de andra är den första och den femte tån mindre än tårna i mitten. De övre framtänderna har i underfamiljen Zapodinae tydliga rännor. Tandformeln är I 1/1 C 0/0 P 0-1/0 M 3/3, alltså 16 till 18 tänder.[3] UtbredningUtbredningsområdet sträcker sig från mellersta Europa och norra Afrika över tempererade och torra zoner av Asien till Kina. Dessutom förekommer springråttor med några få arter i Nordamerika. LevnadssättNågra springråttor lever liksom möss i skogar eller buskland. Under flykt kan de skutta med upp till 2 meter långa hopp.[3] Under natten letar de efter föda som består av bär, frön och insekter. De gömmer sig på dagen i tät undervegetation eller gräver korta tunnlar.[3] Andra arter är särskilt anpassade till livet i öknar eller halvöknar. På samma sätt som känguruer skuttar de med 3 meter långa hopp. Den långa svansen hjälper djuren att hålla balansen. Även vid långsamma rörelser använder de nästan uteslutande sina bakre extremiteter. I motsats till de förstnämnda arterna har de vidsträckta tunnelsystem.[3] I Nordamerika finns bara arter som tillhör den förstnämnda typen. SystematikAtt springråttor är en monofyletisk grupp betvivlas inte. Ändå indelas gruppen ibland i flera familjer. Grizimek räknar alla arter som liknar vanliga möss i familjen hoppmöss (Zapodidae) och bara de arter som skuttar som kängurur till familjen springråttor (Dipodidae). Shenbrot skiljer gruppen 1992 i fyra familjer och andra auktoriteter har en annan indelning. Den här beskrivna uppdelningen i en familj med sex underfamiljer följer Wilson & Reeder (2005).[4]
Catalogue of Life[1] och Dyntaxa[2] räknar bara 15 släkten med 51 arter till familjen. Referenser
Noter
Tryckta källor
Externa länkar
|