Spindelapor
Spindelapor (Ateles) är ett släkte i familjen Atelidae som tillhör ordningen primater. Det vetenskapliga namnet är bildat av det grekiska ordet atel (ofullständig).[1] Det syftar på arternas korta tummar.[2] UtbredningIndivider i detta släkte lever från östra Mexiko till Bolivia och mellersta Brasilien.[3] UtseendeDeras päls är kort och varierar i färgen från gulgrå över brun till svart beroende på art och ålder. Buken är oftast ljusare eller vitaktig. Svansen är med 51 till 89 cm längre än kroppen och används som gripverktyg. Spindelapor har långa extremiteter och deras tumme förekommer bara rudimentärt. Kroppen är mellan 38 och 63 cm lång och vikten uppgår till 8 kg hos individer i fångenskap.[3] LevnadssättSpindelapor är aktiva under dagen och klättrar genom regnskogar eller skogar i bergiga trakter. De har god förmåga att hänga en längre tid med bara en hand eller en fot. De letar efter föda huvudsakligen på morgnar.[3] Djur i denna familj lever i grupper med upp till 100 individer men flockar med 2 till 30 individer är vanligare.[3] Dessa grupper delar sig vid letandet efter födan och återförenar sig för att försvara sitt territorium. Kommunikationen mellan olika delar av gruppen sker genom höga ljud som utstöts av hannarna. Den sociala sammanhållningen i gruppen förstärks genom ansiktsmimik och pälsvård. FödaSpindelapor är allätare som tar frukter, nötter, frön och blad samt insekter, spindlar och fågelägg.[3] FortplantningHonan föder bara vartannat eller vart fjärde år ett ungdjur. Dräktigheten varar ungefär 200 till 230 dagar. När ungdjuret är 12 till 15 månader gammalt slutar honan att ge di, i sällsynta fall redan efter 10 veckor. Ungdjuret blir efter ungefär fyra (honor) till fem (hannar) år könsmoget. En individ i en djurpark blev 48 år gammal. Man uppskattar att spindelapor i naturen inte blir så gamla.[3] HotSåsom andra primater i samma familj blev spindelaporna jagade av Amerikas ursprungsbefolkning. Idag är förstörelsen av deras levnadsområde ett större hot. A. fusciceps och A. hybridus listas av IUCN som akut hotade (critically endangered), A. paniscus listas som sårbar (vulnerable) och de andra fyra arterna som starkt hotade (endangered).[4] ArterSläktet utgörs enligt Wilson & Reeder (2005) av sju arter:[5]
Referenser
Noter
Tryckta källor
|