Solanderöarna
Solanderöarna (engelska Solander Islands[1], māori Hautere[2]) är en ögrupp[3] i Tasmanhavet i sydvästra Stilla havet som tillhör Nya Zeeland.[4] Den obebodda ögruppen är uppkallad efter svenske botanikern Daniel Solander.[5] GeografiDen obebodda ögruppen ligger[6] väster om Foveauxsundet, cirka 40 km söder om Sydön och cirka 70 km nordväst om Stewart Island i regionen Southland District. Ögruppen ingår i nationalparken[4] Fiordland nationalpark.[5] Öarna är av vulkaniskt[1] ursprung[2] och omfattar huvudön Hautere / Big Solander,[3] med en yta på cirka 1,5 km² och en högsta höjd på cirka 330 m ö.h.[3] Huvudön omges av några skär, där det största är Pierced Rock[1] cirka 250 m söder om huvudön. Ön Te Pou o Hautere / Little Solander ligger cirka 2 km väster om huvudön, med en yta om cirka 0,04 km² och en högsta höjd på cirka 148 m ö.h. Flora och faunaÖarna är en viktig boplats[7] för en rad sjöfåglar.[3] Det inkluderar vitpannad albatross, gråbukig petrell, smalnäbbad dykpetrell och fjordpingvin. HistoriaÖgruppen upptäcktes av Daniel Solander som den förste europén den 11 mars[4] 1770.[5] Solander ingick i Joseph Banks botanikergrupp, under James Cooks världsomsegling med fartyget HMB Endeavour åren 1768-1771. Under det tidiga 1800-talet besöktes området av valfångare (främst jakt på kaskelot) och sälfångare (främst jakt på nyzeeländsk pälssäl).[3] År 2010[7] utsågs området till en IBA (Important Bird Areas) av BirdLife International. Referenser
Externa länkar
|