Socorrolira

Socorrolira Status i världen: Akut hotad[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Stormfåglar Procellariiformes
Familj	Liror Procellariidae
Släkte	Puffinus
Art	Socorrolira P. auricularis
Vetenskapligt namn
§ Puffinus auricularis
Auktor	Townsend, 1890
Utbredning

Socorrolira[2] (Puffinus auricularis) är en utrotningshotad fågel i familjen liror inom ordningen stormfåglar.[3] Den häckar på en endaste ö utanför västra Mexikos kust. Tidigare behandlades rapaliran, hawaiiliran och townsendliran som en och samma art, men urskiljs numera vanligen som skilda arter.

Utseende

Socorroliran är en rätt liten (32–38 cm) lira med övervägande svart ovansida och vit undersida. Vid flanken syns en tydlig vit fläck som sträcker sig upp på övergumpens sidor. Undersidan av vingen är vit med skarpt avsatt svart vingframkant och vingbakkant. Liknande californialiran är större, tydligt brunaktig och mer diffus övergång mellan mörka och ljusa områden.[1]

Två andra arter, tidigare och i viss mån behandlade som underarter, är mycket lika men delar inte dess utbredningsområde. Hawaiiliran är något större och prydligare tecknad på huvud- och halssidor, med mörkare ovansida och med mer vitt på undre stjärttäckarna. Även likaledes närbesläktade rapaliran är mycket lik, men denna är mindre med helt vita undre stjärttäckare, vitare ansikte och vitaktiga innerfan på vingpennorna.

Utbredning och systematik

Socorroliran häckar enbart på Revillagigedoöarna utanför västra Mexiko, idag endast på ön Socorro. Den förekommer pelagiskt till 8° N.[3] Tidigare behandlades hawaiilira (P. newelli) och rapalira (P. myrtae) som underarter till auricularis, och vissa gör det fortfarande.[4] Längre tillbaka behandlades den som underart till mindre lira.

Levnadssätt

På ön Socorro häckar den i klippskrevor bland täta snår intill skogskanter, mestadels ovanför 700 meters höjd. På Clarión, där den numera är utdöd, häckade den istället i bohålor på sluttningar med gräs och ormbunkar. Fåglarna återvänder till kolonierna i mitten av november och häckar från slutet av januari till mitten av mars.[1]

Status och hot

Arten har utrotats från två öar och häckningsområdet är därför numera begränsat till ett mycket litet område på en enda ö. Världspopulationen tros bestå av under 1000 vuxna individer och den minskar i antal till följd av predation från invasiva arter. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som akut hotad.[1]

Referenser

1. ^ [ ] Birdlife International 2013 Puffinus auricularis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2015.
2. ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – september 2022”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 29 september 2022. 
3. ^ [ ] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-01-01
4. Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

Externa länkar

• Wikispecies har information om Puffinus auricularis.
  Artförteckning