Slaget vid Vilna var ett fältslag som ägde rum den 6 april 1702 (enligt den svenska kalendern; 5 april enligt den julianska och 16 april enligt den gregorianska) i Litauens huvudstad Vilnius under det stora nordiska kriget. Ludwik Konstanty Pociej, Vilnius vojvod, fick bud om att staden erövrades av den svenska armén och inledde en överraskningsanfall med 3 000 polsk-litauiska trupper (andra siffror anger så få som 2 000 och andra till 4 000 man) mot den svenska garnisonen på 3 000 man under befäl av Carl Mörner.[2] På grund av svåra sjukdomar kan siffran vara lägre (Dalregementet hade endast 740 man före slaget i jämförelse med 1 200 av den ursprungliga styrkan)[1] med så få som 2 500 man. Anfallet slogs tillbaka och den polska armén fick dra sig tillbaka, med en förlust på 100 man och två kanoner medan svenskarna förlorade 50 man under striden.[3] Staden förblev under svensk kontroll tills Mörner lämnade staden med sin armé för att förstärka kung Karl XII i dennes strid mot August den starke. Staden återerövrades senare av Carl Gustaf Dücker år 1706.
Referenser
Noter
- ^ [a b] Loe (2012), s. 42
- ^ [a b c] Sliesoriūnas (2009), s. 81
- ^ [a b c] Sliesoriūnas (2009), s. 83
Litteratur
Externa länkar