Skyddsgrundsdirektivet

Europeiska unionens direktiv
Skyddsgrundsdirektivet
Direktiv om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet
Aktnummer	Direktiv 2011/95/EU
Celexnummer	32011L0095
Offentliggjort i	EUT L 337, 20.12.2011
Rättslig form	Direktiv
Rättsligt bindande	Ja
Direkt tillämpligt	Nej, transponering krävs
Tillämpas av	Europeiska unionen, utom Danmark (Irland omfattas av det tidigare direktivet)
Utfärdat av	Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
Rättslig grund	Art. 78.2 FEUF
Relaterad lagstiftning Nuvarande och tidigare gällande lagstiftning Direktiv 2011/95/EU Utfärdat Trätt i kraft Tillämpligt Upphävt 2011-12-13 2012-01-09 2013-12-22 – Direktiv 2004/83/EG Utfärdat Trätt i kraft Tillämpligt Upphävt 2004-04-29 2004-10-20 2006-10-10 2013-12-22

Skyddsgrundsdirektivet, eller direktiv 2011/95/EU, även känt som skyddsdirektivet, är ett europeiskt direktiv som fastställer normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd inom Europeiska unionen. Direktivet fastställer minimivillkor för att en person ska beviljas asyl, en grundläggande rättighet enligt stadgan om de grundläggande rättigheterna och en central del av den gemensamma asylpolitiken. Det antogs av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd den 13 december 2011, och skulle vara införlivat av medlemsstaterna senast den 21 december 2013. Direktivet är en omarbetning av det tidigare skyddsgrundsdirektivet från 2004.[1]

Skyddsgrundsdirektivet fastställer två grunder för att bevilja internationellt skydd, dels flyktingstatus i enlighet med flyktingkonventionen, dels alternativt skyddsbehövande. Direktivet fastställer också på vilka grunder medlemsstaterna kan återta eller vägra förnyelse av status som skyddsbehövande.

Skyddsgrundsdirektivet omfattar alla Europeiska unionens medlemsstater, utom Danmark och Irland, som på grund av sina undantagsklausuler på området med frihet, säkerhet och rättvisa står utanför. Irland omfattas dock av det tidigare skyddsgrundsdirektivet från 2004.

Reform

Nytt förslag 2016

Under 2016 presenterade Europeiska kommissionen en rad förslag till förändringar i den gemensamma asylpolitiken till följd av migrationskrisen i Europa. Ändringar av skyddsgrundsdirektivet föreslås för att strama upp kraven för att en person ska kunna erhålla asyl.[2][3][4] Samtidigt föreslogs direktivet ersättas av en förordning, som skulle göra bestämmelserna direkt tillämpliga inom hela unionen. Förslaget måste behandlas av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet innan det kan träda i kraft.

I september 2020 presenterade kommissionen ett uppdaterat förslag till ny asylpolitik där förslaget till ny skyddsgrundsförordning från 2016 behölls.

Se även

• Gemensamma asylpolitiken
• Området med frihet, säkerhet och rättvisa

Referenser

Noter

1. Dokument 32011L0095
2. [1]
3. [2]
4. [3]

EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.