Simon Syndaren är svensk dramafilm från 1954 i regi av Gunnar Hellström. Filmen är baserad på Tore Zetterholms roman och pjäs Simon trollkarlen.
Handling
Efter ett slagsmål, tror Simon att han har dödat sin motståndare och söker sig till en frireligiös sekt. Han blir frälst och upptäcker snart att han kan bota sjuka och handikappade genom handpåläggning. Ryktet om Simon sprids snabbt, och sektens ledare utnyttjar att Simon drar besökare och kollektpengar till rörelsen.
Om filmen
Filmen spelades in sommaren 1954 i Metronome Studios i Stocksund samt i Stockholm och på Roslagsbanan. Den hade premiär i Jönköping den 15 november 1954 och är tillåten från 15 år.
Rollista
Ej krediterade
Musik i filmen
- Varför kysser alla Solveig?, musik Lill-Arne Söderberg, text Åke Gerhard
- Södertoner, musik Lill-Arne Söderberg
- Kom låt oss följa Frälsarens bud, musik Tord Benner, text Tore Zetterholm, framförd av Einar Axelsson
- Löftena kunna ej svika, text och musik Lewi Pethrus, framförd av Ann-Marie Gyllenspetz, Einar Axelsson och Gunnar Hellström
- Jag är nu på väg till himlen, musik Herbert J. Lacey, svensk text Otto Witt, framförd av Einar Axelsson och Ann-Marie Gyllenspetz
- Han är likadan i dag, text och musik Johannes Alfred Hultman, framförd av Einar Axelsson
- Jag är främling, jag är en pilgrim, musik Oscar Ahnfelt, svensk text Betty Ehrenborg-Posse, framförd av Carl-Axel Hallgren
- O, hur saligt att få vandra, musik Robert Lowry, svensk text Joël Blomqvist och Per Ollén, framförd av Einar Axelsson
- Halleluja, musik Tord Benner, text Tore Zetterholm, framförd av Einar Axelsson
Källor