1957 fick Sikorsky ett kontrakt på en ubåtsjakthelikopter för USA:s flotta. Helikoptern skulle kunna flyga i alla väder, landa på vatten och vara kompakt nog att kunna användas från större krigsfartyg. Prototypen flög första gången 11 mars 1959 och serieproduktionen inleddes i september 1961. En av de första helikoptrarna som levererades till flottan satte 5 februari 1962 hastighetsrekord för helikoptrar med 339 km/h.
Konstruktionen var så lyckad att Sikorsky snart började utveckla en kommersiell modell kallad S-61L med förlängd flygkropp och säten för 30 passagerare, men utan flottörer. Första kunden var Los Angeles Airways som satte in den i trafik 11 mars 1962. I augusti samma år lanserades S-61N som var en marin version utvecklad för oljebranschen och som hade flottörer i likhet med de militära modellerna.
1963 började man på eget initiativ att konstruera en mer arméanpassad variant av Sea King som i stället för amfibiskt skrov hade en mer droppformad flygkropp med en lastramp i aktern. Lastrampen gjorde att helikoptern fick noshjul i stället för sporrhjul vilket också medförde att huvudstället flyttades längre bak. Modellen som Sikorsky kallade S-61R köptes in av USA:s flygvapen och fick där beteckningen CH-3C.
Vietnamkriget
Flottans SH-3 var i första hand ubåtsjakthelikoptrar. Eftersom Nordvietnam inte hade några ubåtar användes de i stället för flygräddning. Hangarfartygen hade ständigt en Sea King i luften för att plocka upp nödställda besättningar.
Även USA:s flygvapen använde Sea King för flygräddning, fast då i första hand över land. De första modellerna CH-3C och CH-3E visade sig vara sårbara för eld från finkalibriga vapen vilket ledde till att modellen HH-3E Jolly Green Giant byggdes med pansarskydd och kulsprutebeväpning. Sommaren 1967 blev två HH-3E de första helikoptrar som flög non-stop över Atlanten, något som var möjligt tack vare förmågan att lufttanka.
Falklandskriget
När Falklandskriget bröt ut i april 1982 fann Royal Navy att de saknade flera viktiga förmågor som krävdes för att utkämpa ett krig långt från brittiska öarna, bland annat saknades AEW-förmåga. Den uppgiften hade tidigare lösts av Fairey Gannet-flygplan, men efter HMS Hermes ombyggnad 1981 hade man inte längre något hangarfartyg som kunde operera större flygplan än Harrier och helikoptrar. Därför konverterades snabbt en handfull Sea King HAS.2 med en stor Thorn-EMI Searchwater-radar i en uppfällbar ”kittel” på styrbords sida för att kunna upptäcka fartyg och flygplan bortom ytfartygens begränsade radarhorisont.
Även vanliga Sea Kings tjänstgjorde från olika fartyg under Falklandskriget. Fem av den förlorades varav tre tvingades nödlanda på vattnet till följd av mekaniska fel. En landade i Punta Arenas i Chile och sprängdes därefter av sin besättning. Officiellt hade de flugit vilse, men det är troligare att de landsatte soldater ur Special Air Service på argentinskt territorium inom ramen för Operation Mikado. En tippade över kanten av flygdäcket på HMS Intrepid efter att ha kolliderat med en fågel under landningen. 22 man följde med helikoptern i djupet.
Konstruktion
När Sea King konstruerades var det en ny idé att montera motorerna ovanför kabinen framför växellådan. Sea King var också den första helikoptern med fembladig rotor och först med en autopilot kopplad till en radarhöjdmätare med dopplermätare vilket gjorde det möjligt att hovra över en fix position oavsett vind.
Sea King är konstruerad för att kunna landa på vattnet. En flottör på vardera sidan ger helikoptern tillräcklig stabilitet att flyta upprätt även med motorerna avstängda, i alla fall i lugnt väder. Skrovet har en tydlig båtform undertill. Även S-61R kan i teorin landa på vattnet, men stubbvingarna ger inte samma stabilitet som flottörer och lastrampen är normalt inte vattentät.
RH-3A – Helikopter för minsvepning. Nio ombyggda från SH-3A.
VH-3A – VIP-transport bland annat använd som transportmedel för USA:s president. Åtta byggda. Ersatt av VH-3D.
CH-3B – Transporthelikopter byggd för USA:s flygvapen.
SH-3D – Ubåtsjakthelikopter. 73 byggda och två konverterade från SH-3A.
VH-3D – VIP-transport för U.S. Marine Corps, 11 byggda. Togs i bruk 1976. Används bland annat som transportmedel för USA:s president, då benämnd som ”Marine One”.
SH-3G – Ubåtsjakthelikopter. 105 konverterade från SH-3A och SH-3D.
SH-3H – Ubåtsjakthelikopter.
CH-3C – Transporthelikopter byggd för USA:s flygvapen med lastramp i aktern och utan flotörer. Motsvarar S-61R.
CH-3E – CH-3C med kraftigare motorer.
HH-3E – Även kallad Jolly Green Giant. Femtio CH-3E ombyggda till räddningshelikoptrar med lufttankningsbom, extra pansarskydd och kulsprutor.
MH-3E – Motsvarande helikopter byggd för att transportera specialförband.