Sichuansångare

Ej att förväxla med sichuansmygsångare.

Sichuansångare Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Lövsångare Phylloscopidae
Släkte	Phylloscopus
Art	Sichuansångare P. forresti
Vetenskapligt namn
§ Phylloscopus forresti
Auktor	Rothschild, 1921
Utbredning
Synonymer
Phylloscopus proregulus forresti Phylloscopus chloronotus forresti Abrornis forresti

Sichuansångare[2] (Phylloscopus forresti) är en asiatisk tätting i familjen lövsångare.[3]

Utseende och läten

Sichuansångaren är en liten (9-10 cm) men kraftig och tydligt tecknad lövsångare. Den är mycket lik himalayasångare som den tidigare ansågs vara en del av, men skiljer sig genom att vara mindre brunaktig ovan samt att ha mer svavelgul övergump och svart istället för blek bas på undre näbbhalvan. Även lätena skiljer sig något; sången är långsammare och har större tonbredd medan lätet är ett "tsuist" iställte för ett kortare "psit".[4][5]

Utbredning och systematik

Sichuansångaren förekommer i sydöstra Kina (östra Xizang österut till södra Shaanxi och söderut till Yunnan och västra Sichuan), möjligen även västra och norra Myanmar. Vintertid ses den från sydöstra Xizang och södra Sichuan söderut till östra Myanmar, nordvästra Thailand och norra Vietnam. Tidigare betraktades den som underart till himalayasångare (P. chloronotus) som i sin tur behandlats som under art till kungsfågelsångare (P. proregulus), men urskiljs numera som egen art efter studier som visar på skillnader i utseende, läten och genetik.[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

Arten placeras vanligen i släktet Phylloscopus, men vissa auktoriteter bryter ut sichuansångare med släktingar (bland annat tajgasångare och kungsfågelsångare) till ett eget släkte, Abrornis.[7] Genetiska studier visar att den är systerart till himalayasångaren (P. chloronotus). Dessa två är vidare närmast släkt med artparet kungsfågelsångare (P. proregulus) och gansusångare (P. gansuensus).[8]

Familjetillhörighet

Lövsångarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[9] Idag delas därför Sylviidae upp i ett antal familjer, däribland Phylloscopidae. Lövsångarnas närmaste släktingar är familjerna cettior (Cettiidae), stjärtmesar (Aegithalidae) samt den nyligen urskilda afrikanska familjen hylior (Hyliidae).

Levnadssätt

Sichuansångaren förekommer huvudsakligen i barrskog med gran och ädelgran, med inslag av lövträd. Födan är dåligt känd, men består av insekter och deras larver. Den ses födosöka ensam, utanför häckningsrid i blandade artflockar. Fågeln häckar från slutet av maj och in i juni. Information om dess häckningsbiologi i övrigt saknas, men tros inte skilja sig nämnvärt från himalayasångare. Arten är en höjdledsflyttare som rör sig mot lägre regioner vintertid, men lämnar även generellt norra delen av utbredningsområdet helt.[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig till lokalt mycket vanlig.[10]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar George Forrest (1873-1932), skotsk botaniker, upptäcktsresande och samlare av specimen verksam i Himalaya, Tibet och sydvästra Kina.[11]

Referenser

1. ^ [ ] Birdlife International 2024 Phylloscopus forresti . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 1 december 2024.
2. Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
3. Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
4. ^ [ ] del Hoyo, J., Collar, N. & Christie, D.A. (2018). Sichuan Leaf-warbler (Phylloscopus forresti). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1343932 20 december 2018).
5. Boesman, P. (2016) Notes on the vocalizations of Lemon-rumped Leaf-warbler (Phylloscopus chloronotus). HBW Alive Ornithological Note 248. URL: http://www.hbw.com/node/932245
6. Martens, J., Tietze, D.T., Eck, S. & Veith, M. (2004) Radiation and species limits in the Asian Pallas’s Warbler complex (Phylloscopus proregulus s.l.). J. Orn. 145(3): 206–222.
7. Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
8. Alström, P. (2018). ”Complete species-level phylogeny of the leaf warbler (Aves: Phylloscopidae) radiation”. Molecular Phylogenetics and Evolution 126: sid. 141-152. doi:10.1016/j.ympev.2018.03.031. 
9. Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
10. del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
11. Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

• Wikispecies har information om sichuansångare.
  Artförteckning
• Läten på xeno-canto.org