Joe Gideon koreograferar och väljer dansare till sin uppsättning av en stor musikal samtidigt som han arbetar på en spelfilm om en stand-up komiker. Gideon har även självdestruktiva tendenser, han kedjeröker, tar droger och dricker mycket alkohol. När han drabbas av kärlkramp under en särskilt stressig repetition hamnar han på sjukhus. Gideon försöker ignorera symptomen men kollapsar och blir tvungen att stanna på sjukhuset.
Istället för vila under sjukhusvistelsen festar han med sina besökare, röker och flirtar med kvinnor. Efter att Gideons film haft premiär nås han av de negativa recensionerna och drabbas av en hjärtinfarkt. Han genomgår en bypassoperation och under återhämtningen upplever han händelser från sitt liv i form av glittrande musikalnummer.
Showtime har fått ett mestadels positivt mottagande av kritiker och på Rotten Tomatoes har filmen betyget 85%, baserat på 34 kritikerrecensioner med ett genomsnittligt betyg på 7,5 av 10.[9]
I The Los Angeles Times beskrevs den "livliga självbiografin" som ett "firande av filmmediets möjligheter."[en 1][3] Av Variety fick filmen beröm för koreografin och skådespelarinsatserna, men kritik för att den brister i förklaringen av vad som verkligen motiverar Gideon.[10]Vincent Canby på The New York Times påpekade att även om Showtime hade en stil och ett tema som påminde om Fellinis 8 ½ liknade den mer "en frispråkig variation på Peter Pan och andra medelålders pojkar som vägrat växa upp"[en 2], han beskrev filmen som en "upprorisk uppvisning av briljans, nerv, dans, sentimentala bekännelser, insiderskämt och i synnerhet ego."[en 3][11]