sv Sepiatimalia

	Sepiatimalia; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Marktimalior; Pellorneidae
Släkte	Malacocincla
Art	Sepiatimalia; M. sepiaria
Vetenskapligt namn
	§ Malacocincla sepiaria
Auktor	(Horsfield, 1821)
Synonymer
	Rostbrun trasttimalia; Turdinus sepiarius; Horsfieldtimalia;

Sepiatimalia^[2] (Malacocincla sepiaria) är en fågel i familjen marktimalior inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende

Sepiatimalia är en 15–16 cm lång kortstjärtad tätting utan särskilda kännetecken. Ovansidan är olivbrun, hjässan gråare mörkbrun. I ansiktet syns ljusgrått på tygel och ögonbrynsstreck samt streckat beigebrunt på örontäckare och halssida. Vidare är den vitaktig på haka, mustaschstreck och strupe. På nedre delen av strupen och övre delen av bröstet syns gråbeige streckning, övergående till vitaktigt på buken och beigeockra på bakre flankerna. Jämfört med mycket lika rostgumpad timalia har sepiatimalia kortare stjärt, mörkare ovansida och tydligare streckning på övre delen av bröstet.

Häckning

Häckningsperioden sträcker sig från februari till september och november på Borneo, april–maj på Malackahalvön och februari–maj på Java. Det breda och lite slarvigt ihopsatta boet består av döda löv och placeras i ett sly upp till en meter ovan mark. Däri lägger den två ägg.

Utbredning och systematik

Sepiatimalia delas in i sex underarter med följande utbredning:^[4]

tardinata – Malackahalvön (Pattani till Selangor och Pahang)
liberalis – höglänta områden på nordvästra Sumatra
barussana – höglänta områden på sydvästra Sumatra
sepiaria – förekommer på Java och Bali
harterti – norra och östra Borneo
rufiventris – västra och södra Borneo

Underarten liberalis inkluderas ofta i nominatformen.^[3]

Släktestillhörighet

Arten placeras traditionellt i släktet Malacocincla, men genetiska studier^[5] visar att den står nära bland annat kortstjärtad smygtimalia och variabel karsttimalia, båda traditionellt i Napothera. Flera taxonomiska auktoriteter har flyttat båda grupperna till släktet Turdinus som antogs vara närbesläktat, även om inga av dess arter testats genetiskt. Senare studier^[6] har dock visat att de endast är avlägset släkt, varvid sepiatimalia med släktingar återförts till Malacocincla.^[3]

Levnadssätt

Sepiatimalia hittas i städsegrön lövskog, vanligen nära vatten, från låglänta områden upp till 700 meters höjd på Malackahalvön, 300–1400 på Sumatra och upp till 1700 meter på Borneo och Java. Den livnär sig på insekter som den söker efter på marken eller lågt i vegetationen, ibland något högre upp. Fågeln sens vanligen enstaka, i par eller smågrupper.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC).^[1]

Referenser

Tryckta källor

Del Hoyo, J, A Elliott, and D Christie, eds. 2007. Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-8496553422

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Malacocincla sepiaria Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b c] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.

Externa länkar

Wikispecies har information om sepiatimalia.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör sepiatimalia.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Malacocincla sepiaria Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[IOC-3] [a b c] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.

[CC-4] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11

[5] Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.

[6] Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]