Socknens areal är 64,44 kvadratkilometer, varav 60,58 land.[1] År 2000 fanns här 701 invånare.[2] Tätorten och kyrkbyn Runtuna med sockenkyrkan Runtuna kyrka ligger i socknen.
Längst i söder avgränsas socknen av Helgona socken. På Humledalsberget ligger "tresockenmötet" Runtuna–Helgona–Råby-Rönö. I sydväst avgränsas Runtuna av Råby-Rönö socken på en sträcka av ca 6 km till Arvkärret. Härifrån till Eknaren (11 m ö.h.) gränsar socknen på en sträcka av ca 8 km mot Lids socken i nordväst och norr.
I nordväst ligger Kappstasjön, som delas mellan Runtuna och Lid. Här ligger gårdarna Onsberga och Ärsta med gravfält respektive runsten. Runtuna kyrka ligger cirka 3 km nordväst om Runtuna tätort. Längst i norr, mellan Kappstasjön och Eknaren, ligger Lindö gård. Mitt i Eknaren ligger "tresockenmötet" Runtuna–Lid–Spelvik. Runtuna gränsar i nordost, på en sträcka av ca 5 km, mot Spelviks socken. Gränsen mot Spelvik går mellan Eknaren och Runnviken. I Runnvikens vatten mellan Lindö och Runnviks udde ligger "tresockenmötet" Runtuna–Spelvik–Bogsta.
Runtuna socken har två små sjöar inom sitt område: Långsjön (18 m ö.h.) samt Glottrasjön (17 m ö.h.) strax öster om kyrkan. Långsjön tangeras dock i sin sydöstra del av Svärta socken.
Fornlämningar
Det finns många spridda gravar från bronsåldern. Från samma tid härrör skålgropar och skärvstenshögar. Från mellersta järnåldern är Uppsa kulle, som är Södermanlands största och Sveriges till storleken tredje, kungagravhög. Från mellersta järnåldern är även husgrundsterrasser och fem fornborgar. En fornborg finns vid Uggelberget och en annan vid Sundbysjön, som är en del av Svärtaån. Från järnåldern finns i övrigt 58 gravfält. Cirka 3/4 av dem är från yngre järnåldern. Inom socknen finns 12 bevarade runstenar. Flera av dem har märkliga inskrifter, vilka bl.a. handlar om arv av jord, vikingatåg samt litterära anspelningar.[7][6][8][9]
Namnet
Namnet (1314 Røntunum) har efterleden tuna, 'inhägnad'. Förleden innehåller rön, 'stengrund; stenhöjd' syftande på sådan vid kyrkan. Alternativt kan förleden vara en variant av häradets namn.[10]
^ [ab] Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris9337075. ISBN 91-7345-139-8