Rune Wenzel
Gösta Elof Rune Wenzel, född 4 januari 1901 i Göteborgs domkyrkoförsamling, död 29 juli 1977,[1] var en svensk fotbollsspelare (högerytter) som mellan 1917 och 1932 representerade Gais. Han är en av Gais mest välmeriterade spelare, med tre SM-guld och tre ytterligare seriesegrar som inte räknades som SM-segrar. Wenzel spelade även 30 A-landskamper för Sverige. KarriärWenzel började sin fotbollskarriär i kvartersklubben Holmens FF i Göteborg, en klubb som han själv var med och bildade. Han värvades snart till Gais, och redan som 17-åring blev han reserv i A-laget. När storstjärnan "Abben" Olsson blev skadad 1918 fick han göra debut i Gais A-lag, där han sedan blev bofast på högerkanten i 13 år.[2] Från den allsvenska starten 1924 till dess att han lade av med fotbollen 1932 spelade han totalt 160 allsvenska matcher i Gais och gjorde 33 mål;[2] sammanlagt blev det 197 matcher och 43 mål för klubben. Han har kallats prototypen för en ytter, med fantastisk bollkontroll och mycket välriktade inlägg.[3] Han var snabb och svår att stoppa, och slog sina fruktade inlägg på ett sätt som var svårt för motståndarna att läsa – ibland kom de i steget, ibland löpte han ända ner till kortlinjen så att det "rök krita" när inlägget kom.[4] Totalt vann han sex titlar med Gais.[3] Wenzel lånades 1925 ut till IFK Göteborg för en vänskapsmatch mot Blackburn Rovers.[5] Utanför planen var Wenzel styrelseledamot för Holmens FF 1916–1918, för Brandkårens IF i Göteborg 1929–1936 och för Gais 1931–1937. I det civila var han brandman.[6] Landslagskarriär![]() Wenzel fick debutera i Sveriges A-landslag redan som 18-åring 1919, och han spelade mellan 1919 och 1930 30 landskamper för landslaget (1 mål).[7][8] Han är tillsammans med Kurt Axelsson Gais meste landslagsman.[3] FamiljRune Wenzel hade en äldre bror, Gunnar Wenzel, som spelade i IFK Göteborg[9] och därefter blev allsvensk domare.[10] Meriter
Källor
Noter
Externa länkar
|