Rune Johansson (ishockeyspelare född 1920)

Rune Johansson
Rune Johansson på ett foto från cirka 1950.
Nationalitet	Sverige
Född	23 augusti 1920[1], Stockholm
Död	30 december 1998 (78 år)
Spelardata
Position	back[1]
Klubbar
Spelade för	AIK 1940-1945, Hammarby IF 1945-1955[1]
Övrigt
Proffsår	–
Medaljer Ishockey, herrar Olympiska spel Brons Oslo 1952 Ishockey Världsmästerskap Guld 1953 Ishockey Silver 1951 Ishockey Silver 1947 Ishockey

Rune "Bom-Bom" Johansson, född 23 augusti 1920 i Stockholm[1], död 30 december 1998, var en svensk linjearbetare, friidrottare och ishockeyspelare som representerade Hammarby IF.

Han spelade 103 landskamper i ishockey som back och deltog i världsmästerskapen 1947 - 1953, och olympiska spelen 1948 och 1952. Han blev Stor grabb nummer 29. Han blev svensk mästare i ishockey 1951.

Rune blåste liv i den avsomnade hockeyklubben BK Nordia i början av 1950-talet då han som nybyggare flyttade till Bagarmossen. Han hade en son som ville spela ishockey och frågade den gamle BK Nordia-grundaren Gunnar Berggren om det gick bra att använda namnet Nordia. Denne tillstyrkte och klubben BK Nordia återuppstod. Numera heter klubben Nordia Hockeyclub.

Meriter

• OS-brons 1952
• VM-guld 1953
• VM-silver 1947, 1951
• SM-guld 1951

Källor

• Hammarby hockey historia
• Nordia hockeyclub

Noter

1. ^ [ ] ”Rune Johansson”. eliteprospects.com. https://www.eliteprospects.com/player/192299/rune-johansson. Läst 30 augusti 2020.