Rudolf Lange

Den här artikeln handlar om den tyske SS-officeren Rudolf Lange, född 1910. För den svenske arkitekten född 1874 se Rudolf Lange (arkitekt).
Rudolf Lange
Information
Född18 april 1910
Weißwasser, Provinsen Schlesien, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död23 februari 1945 (34 år)
Posen, Västpreussen, Tyskland
I tjänst för Tredje riket
Försvarsgren SS
Sicherheitsdienst
TjänstetidSA: 1933–1936
SS: 1936–1945
Grad SS-Standartenführer (1945)
EnhetSS, SD
BefälEinsatzkommando 2
(1941–1944)
Slag/krigSlaget vid Poznań 1945
UtmärkelserTyska korset i guld
SS-Ehrenring
RelationerHustru: Elsa

Martin Franz Erwin Rudolf Lange, född 18 april 1910 i Weißwasser, död 23 februari 1945 i Poznań (tyska Posen), var en tysk promoverad jurist och SS-Standartenführer. I egenskap av chef för Sicherheitspolizei (Sipo) och Sicherheitsdienst (SD) i Riga var han i stor utsträckning ansvarig för förintelsen i Lettland. Från 1941 till 1944 var Lange befälhavare för Einsatzkommando 2 (EK 2) inom Einsatzgruppe A. Lange var närvarande vid Wannseekonferensen den 20 januari 1942.[1]

Biografi

Lange studerade rättsvetenskap vid Jena universitet. År 1932 lade han fram avhandlingen Das Direktionsrecht des Arbeitgebers och promoverades till juris doktor.[2]

Lange var 1941–1944 befälhavare för Einsatzkommando 2 inom Einsatzgruppe A. Han var ansvarig för massmord på sammanlagt drygt 60 000 judar i Lettland, bland annat i Liepāja och Rumbula. Lange deltog vid Wannseekonferensen den 20 januari 1942 i egenskap av expert på massarkebuseringar.[3]

I början av 1942 uttalade sig Lange om den slutgiltiga lösningen av judefrågan: ”Målet, som EK 2 inledningsvis anade, innebar en radikal lösning på judeproblemet genom avrättning av alla judar.”[4]

Lange dog i Poznań (Posen) i februari 1945. Han antas ha stupat i samband med försvaret av staden, men det existerar även uppgifter om att han begick självmord.[5][6]

I filmen Konspirationen (2001) som handlar om Wannseekonferensen porträtteras Rudolf Lange av Barnaby Kay.

Källor

Noter

  1. ^ Wildt 2009, s. 317.
  2. ^ Klee 2007, s. 356.
  3. ^ Browning & Matthäus 2004, s. 411.
  4. ^ Browning & Matthäus 2004, s. 515. ”Das Ziel, das dem EK 2 von Anfang an vorschwebte, war eine radikale Lösung des Judenproblems durch die Exekution aller Juden.”
  5. ^ ”The Participants at the Conference” (på engelska). Haus der Wannsee-Konferenz – Gedenk- und Bildungsstätte. Arkiverad från originalet den 19 juli 2011. https://www.webcitation.org/60Ii3Aq9i?url=http://www.ghwk.de/engl/cateng6a.htm. Läst 8 augusti 2011. 
  6. ^ Schneider 2001, s. 4.

Webbkällor

Tryckta källor

  • Browning, Christopher R.; Matthäus, Jürgen (2004). The Origins of the Final Solution: The Evolution of Nazi Jewish Policy, September 1939 – March 1942. London: Heinemann. ISBN 0-434-01227-0 
  • Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8 
  • Schneider, Gertrude (2001) (på engelska). Journey into Terror: Story of the Riga Ghetto. Westport, Connecticut: Praeger. ISBN 0-275-97050-7 
  • Wildt, Michael (2009) (på engelska). An Uncompromising Generation: The Nazi Leadership of the Reich Security Main Office. George L. Mosse Series in Modern European Cultural and Intellectual History. Madison, Wisconsin: University of Wisconsin Press. ISBN 978-0-299-23464-5