Strachey ingick 1836 i ingenjörkåren i Indien och tjänstgjorde först vid bevattningsarbetena i Nordvästprovinserna, 1858-65 i departementet för allmänna arbeten, mest som departementssekreterare åt indiska regeringen, 1867-71 som generaldirektör för bevattningsarbetena med säte i indiska rådet och med generalmajors rang sedan 1868. Sedan han 1872 lämnat Indien medverkade han vid inköpet för regeringens räkning av järnvägar och deltog i kommittén för undersökning av orsakerna till hungersnöden och medlen att förekomma densamma.
Han sysselsatte sig även med studiet av Himalayasgeologi, flora och fysiska geografi, företog 1848 med botanistenWinterbottom en studiefärd till Tibet, varunder han besökte de heliga sjöarna Rakas-tal och Manasarovar, gjorde stora botaniska samlingar samt konstaterade, att Himalaya, tvärtemot vad Humboldt påstod, hade glaciärer fullständigt analoga med Alpernas. Mycken uppmärksamhet ägnade han åt meteorologin och lade grunden till det vetenskapliga studiet av Indiens meteorologi, organiserade ett särskilt departement för detta ämbete, vars arbete burit mycken frukt för landet, samt konstruerade flera meteorologiska instrument.
