|
Richard Bergh
 Sven Richard Bergh, född 28 december 1858 i Stockholm, död 29 januari 1919 i Storängen i Nacka, var en svensk konstnär, konstskriftställare och museiman. Han utnämndes år 1915 till överintendent för Nationalmuseum och han var starkt engagerad i Konstnärsförbundet. Liv och verk  Richard Bergh var son till konstnärerna Edvard Bergh och Amanda Helander. Han fick sin utbildning i Stockholm, först hos Edvard Perséus, sedan mellan 1878 och 1881 på Konstakademin där han mötte Nils Kreuger och Karl Nordström. Hans härifrån tidiga verk består mestadels av akademiskt målade scener ur den svenska historien. År 1881 kom Bergh till Frankrike för att i Paris studera med Jean-Paul Laurens och vid Académie Colarossi (1881–1884). Han debuterade på Parissalongen 1883. Vid 1885 blev Bergh tillsammans med Ernst Josephson och andra nordiska konstnärer i konstnärskolonierna i Paris och Grez-sur-Loing en av de främsta förespråkarna för Opponenterna. Det var en rörelse som motsatte sig de konservativa tendenserna inom Konstakademin. Påföljande år grundande de Konstnärsförbundet där Bergh kom att bli dess sekreterare. Bergh skapade främst porträtt och landskap. Under sin vistelse i Frankrike drogs han mot naturalism och plein-air måleriet, utan att vara influerad av impressionismen, utan snarare visa på släktdrag med Jules Bastien-Lepage. Hans 1880-tals måleri präglas av den rådande realismen och inslag av romantikens strömningar. Karaktäristiskt för Berghs här tidiga porträtt är Porträtt av målaren Nils Kreuger (1883; Statens Museum for Kunst), ett verk han debuterade med på salongen samma år. Han målade också 1885 fästmöporträttet av Helena Klemming, som han efterföljande år gifte sig med och målade det välkända hustruporträttet. Mot slutet av åttiotalet utvecklade han en mer känslosam och nästintill morbid ton i sina verk. Under vintern 1886 arbetade han med Hypnotisk seans i Paris. Hustrun Helena stod som modell för den symboliska målningen Flickan och Döden (1888; Prins Eugens Waldemarsudde), innan hon 1889 avled av en obotlig sjukdom. Berghs porträtt från denna tid visar på en liknande utveckling med psykologiska övertoner, som i de dystra tillika gripande porträttskildringarna av Eva Bonnier (1889; NM), August Strindberg (1905; Bonniers porträttsamling) och Gustaf Fröding i sjuksängen (1909), det senare en lika fängslande som träffande bild av en tragisk diktargestalt. År 1890 gifte han om sig med Gerda Winkrans. I en privat diskussionsklubb lärde makarna Bergh känna Ellen Key, vars vänskap blev mycket betydelsefull. Bergh begav sig 1893 till Varberg, för att där tillsammans med Nils Kreuger och Karl Nordström etablera en konstnärskoloni som senare kom att bli känd som Varbergsskolan. Han koncentrerade sig på landskapsstudier och hela gruppen utvecklade en förhöjd medvetenhet om ljusets och landskapets förmåga att ge en känsla av mystik och romantik. Under denna tid tillkom till exempel Riddaren och jungfrun (1897, Thielska galleriet). Känslan för det nordiska landskapet, den nationalromantik som utvecklades stärktes bara än mer i kontrasten som Bergh mötte under sin utlandsvistelse i Italien 1897–1898. Ett exempel där han lät sig inspireras av det nordiska ljuset är även ett av hans mest kända verk, Nordisk sommarkväll. Miljön är hämtad från Ekholmsnäs gård på Lidingö där prins Eugen och sångerskan Karin Pyk ifrån en balustrad ser ut över Kyrkviken som badar i en guldskimrande aftonstämning. Tavlan förenar den italienska renässansens komposition, med motiv från tidig 1800-tals tysk romanticism och kontemporär symbolistisk tendens från Pierre Puvis de Chavannes och Paul Gauguin. Främst har den setts personifiera andan i den svenska nationalromantiken. År 1904 bosatte sig Bergh i Storängen i Nacka, där han uppdrog åt arkitekten Albin Brag att rita Villa Bergh, belägen vid Värmdövägen 215. Villan är utpräglat nationalromantisk i stilen och har en rymlig ateljé med stor takhöjd. Här bodde konstnären fram till sin död i januari 1919. Bergh var en av förgrundspersonerna inom svenskt konstliv under en lång tid och gjorde även stora insatser för en yngre generation konstnärer genom den målarskola Konstnärsförbundet bedrev i Stockholm och där han själv undervisade. 1915 blev han överintendent och chef för Nationalmuseum, där han inledde ett genomgripande, framgångsrikt omdaningsarbete som han var starkt engagerad i under sina sista levnadsår. Här kom han att modernisera utställning- och konstköpsriktlinjerna, och uträttade stordåd för den svenska konsten. Han var också en lysande skribent och ägnade sig flitigt åt att i artiklar och essäer behandla nya riktningar i tidens konstliv. Sin inställning till konsten formulerade han i Hvad vår kamp gällt (1905), essäsamlingen Om konst och annat (1908), och i skriften Konstmuseet som skönhetsvärld slår han fast att "konstmuseet ska vara som ett skönhetens hem öppet för hela folket". Han är representerad på Bonniers porträttsamling, Göteborgs konstmuseum[4], Nationalmuseum[5], Nordiska museet[6], Uppsala universitetsbibliotek[7], Thielska galleriet, Malmö konstmuseum, Livrustkammaren[8], Kalmar konstmuseum[9], Prins Eugens Waldemarsudde[10], Norrköpings konstmuseum[11], Sven-Harrys konstmuseum[12], Nasjonalmuseet for kunst, arkitektur og design och Statens Museum for Kunst jämte en mängd andra museer. Richard Berghs väg i Södra Ängby i Stockholm är uppkallad efter honom. Målningar (urval)
BibliografiVaria
Verkutgåvor
Källor
Noter
Vidare läsning
Externa länkar
|
||||||||||||||||||||||||||||||
.jpg)
