Oittinen blev filosofie kandidat 1934, verkade 1938–1945 vid Arbetarnas bildningsförbund, var 1945–1950 rektor för Arbetarakademin och 1950–1972 generaldirektör för Skolstyrelsen. Han var 1948–1950 undervisningsminister i Karl-August Fagerholms socialdemokratiska minoritetsregering och innehade denna post också 1951–1953, 1957–1958, 1963–1964 och 1966–1968. Oittinen, som under den socialdemokratiska splittringens tid på 1950- och 1960-talet var en av den så kallade tredje linjens huvudfigurer, arbetade målmedvetet för grundskolans införande och ledde framgångsrikt flera kommittéer som beredde denna fråga.
I fråga om språkundervisningen i grundskolan förespråkade Oittinen undervisning i endast ett främmande språk, det vill säga engelska med förbigående av svenskan, men led nederlag. Oittinen var även centralt med om att skriva socialdemokratiska parti- och kulturpolitiska program samt spelade en viktig roll vid utvecklandet av Finlands internationella kulturpolitiska relationer. Han forskade i den finländska arbetarrörelsens historia; bland hans arbeten märks Työväenkysymys ja työväenliike Suomessa (1948). Han blev 1964 pedagogie hedersdoktor och erhöll 1971 ministers titel.