Psykosexuell utvecklingsteoriDen psykosexuella utvecklingsteorin är en del av Sigmund Freuds driftteori. Den utarbetades med bakgrund av hans arbeten med patienter med psykiska problem. Den gör en rad grundantaganden:
Psykosexuella faserFreud beskriver barnets utveckling i faser. De första tre faserna (oral, anal och fallisk) kallas de pregenitala faserna och fokuserar på den psykosexuella utvecklingen. De följs av en latent fas som följs av puberteten. En störning i en given psykosexuell fas leder, enligt Freud, till en given fixering i vuxen ålder.
Orala fasen 0-2 årMunnen betraktas som den centrala erogena zonen då lustkänsla uppstår då barnet suger på bröst, napp och tumme. Munnen används även för att utforska omvärlden. En nära anknytning till modern börjar utvecklas, men samtidigt inleds också en separation från mamman. Av personligheten är Detet färdigutvecklat, medan Jaget (kroppsjaget och lustjaget) har påbörjat sin utveckling. Anala fasen 1-3 årBarnet finner att det kan kontrollera sin egen avföring, vilket ger en stark lustkänsla. Barnet börjar utveckla kontrollbehov och därför kan störningar (till exempel för sträng potträning) innebära ett överdrivet kontrollbehov eller överdriven slarvighet i vuxen ålder vilket kallas anal fixering. Falliska fasen 3-6 årKan också benämnas "Oidipala fasen", eftersom barnet har en Oidipal "kärleksrelation" med föräldern av motsatt kön. Intresset för sexualitet och skillnader mellan könen är stor. Relationen mellan fadern och sonen kan vid denna tidpunkt försämras, då barnet kan se fadern som en rival till mamman, som barnet förälskat sig i. Begreppet kallas Oidipuskomplexet. Detsamma gäller för dottern, som då gör modern till sin rival. Detta kallas för Elektrakomplexet. Latenta fasen 6-12 årUtvecklingen är ganska så stillastående under den här fasen. Genitala fasen 12-18/20Man börjar gå över till den vuxna sexualiteten, man börjar intressera sig för att hitta en partner. Källor
|