Det engelska uttrycket "pop art" myntades av konstnären John McHale 1954 och användes sedan av medlemmarna i Independent Group. I tryckt och utgiven form dök det första gången upp 1956 i en artikel av IG-medlemmarna Alison och Peter Smithson i tidskriften Arc[2]. Dock är det ofta den brittiske kritikern och kuratornLawrence Alloway som får äran att ha myntat begreppet i sin essä The Arts and the Mass Media från 1958 i tidskriften Architectural Digest, men termen som han där använder är "popular mass culture"[3]
Popkonsten utmanade den traditionella konstuppfattningen genom att använda sig av den typ av visualitet som förekom inom populärkulturen och som omgav det massproducerade, och förde in detta bildspråk i finkulturen, och ifrågasatte på många sätt just uppdelningen i fin- och populärkultur. En vanlig arbetsmetod inom popkonsten är att kontextförflytta och isolera objekt och symboler, eller kombinera dem med andra objekt.[1][4]
Popkonsten i alla dess former fick sitt största uppsving i USA på 1960-talet, där den kom som en reaktion på den abstrakta expressionismen och som ett gensvar på vissa dadaistiska infall.
Exempel på kända konstnärer som arbetat med popkonst
^ [ab] Livingstone, M., Pop Art: A Continuing History, New York: Harry N. Abrams, Inc., 1990
^Alison and Peter Smithson, "But Today We Collect Ads" , reprinted on page 54 in Modern Dreams The Rise and Fall of Pop, published by ICA and MIT, ISBN 0-262-73081-2
^Lawrence Alloway, "The Arts and the Mass Media," Architectural Design & Construction, February 1958.
^de la Croix, H.; Tansey, R., Gardner's Art Through the Ages, New York: Harcourt Brace Jovanovich, Inc., 1980.