|
Polikarpov Po-2
Polikarpov U-2 eller Po-2 var ett sovjetiskt biplan som användes för en mängd olika uppdrag. Flygplanet hade smeknamnet Kukuruznik (ryska: Кукурузник, från ryskans "kukuruza" (кукуруза) som betyder majs).[1] HistoriaDet tillförlitliga, okomplicerade och förlåtande flygplanet, som drevs av en Sjvetsov luftkyld stjärnmotor på 99 hk (74 kW), gjorde sin första flygning i januari 1928. Inledningsvis användes Po-2:an (den erhöll beteckningen "Po-2" först år 1944) som ett skolflygplan och som ett besprutningsplan. Trots att flygplanet helt klassades ut av den tidens jaktplan användes Kukuruznik i mycket stor utsträckning som ett lätt markanfallsplan och lätt transportplan på östfronten i det andra världskriget. De tyska trupperna började kalla flygplanet för Nähmaschine (symaskinen) på grund av dess rasslande motorljud. Dess låga tillverknings- och underhållskostnad ledde till att man tillverkade över 40 000 exemplar av flygplanet och tillverkningen fortsatte inpå 1950-talet. U-2-flygplanet användes bland annat av det berömda bombregementet "Natthäxorna" (588:e Nattbombarregementet), som bestod av enbart kvinnliga piloter och markpersonal. Enheten kom att vinna berömmelse för sina vågade låghöjdsflygningar mot tyska, bakre positioner, veteranpiloterna Katja Rjabova och Nadja Popova flög en gång 18 sådana uppdrag under en enda natt. De materiella skadorna blev oftast obetydliga, men den psykologiska effekten för de tyska soldaterna var mycket mera betydande. De anföll ofta utan förvarning mitt i natten, förhindrade att de tyska soldaterna fick sömn och höll dem alltid på vakt, vilket bidrog till den redan exceptionellt höga stressen som soldaterna på östfronten upplevde. Det är även möjligt att effekten blev starkare på grund av att det var kvinnor som flög planen som förorsakade förluster (förlusterna var dock oftast ringa). De kvinnliga pilotern fick smeknamet "Nachthexen" (på ryska: Ночные Ведмы). Enheten vann flera medaljer av klasserna "Sovjetunionens hjälte" och "Röda baneret"; de flesta piloter som överlevde kriget hade flugit omkring 1 000 stridsuppdrag och även deltagit i slutstriden i Berlin 1945. Deras vanliga taktik var att flyga bara några meter över marken, sedan steg de när de närmade sig målet, stängde av motorn och gledflög mot målet som skulle bombas. Trupperna på marken kunde bara höra det spökliga visslande ljudet som uppstod när vinden passerade vingstödsvajrarna - soldaterna visste då att ett anfall var nära förestående. Luftwaffes jaktplan fann att det var extremt svårt att skjuta ner Kukuruzniken på grund av det sovjetiska flygplanets maxhastighet var lägre än både Messerschmitt Bf 109:ans och Focke-Wulf Fw 190:ans stallhastigheter. De nordkoreanska trupperna använde Po-2 i en liknande roll under Koreakriget (1950 - 1953). FN-styrkorna döpte flygplanet till Bedcheck Charlie och fann även de att det var mycket svårt att skjuta ner flygplanet trots att nattjaktplanen hade radar som standardutrustning redan på 1950-talet. Po-2:ans trä-och-duk -konstruktion gav endast ett minimalt radareko, vilket gjorde det svårt för nattjaktspiloten att hitta sitt mål. Versioner och konstruktionssteg
Användning i FinlandDet finländska flygvapnet erövrade fyra U-2 -flygplan 1942-43. Dessa användes som sambandsplan fram till 1945. Tre av flygplanen var av typen U-2 och ett av typen U-2VG. Flygplanen togs ur bruk år 1950. En Po-2 står idag i ett lager i Tikkakoski.[2] AnvändareCivila användareMilitära användare
Fotnoter
Referenser |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
.svg){kind=small}
