Pablo Picasso växer upp i Spanien under fattiga förhållanden, men han är extremt konstnärligt begåvad och kommer att skickas fram och tillbaka mellan Madrid och Paris för att utveckla sin talang. Det är en lång väg till rikedom och berömmelse, men när Picasso väl nått dit vill han bara bort från eländet.[5]
Bakgrund
Hasse och Tage hade i många år talat om att göra en påhittad biografi över en känd person. En första idé var att den skulle handla om Mozart, men om än både omväxlande och innehållsrikt ansågs hans liv vara för kort för att vara passande. Man var därefter inne på tanken att göra en film om världens mest kända människors hemligheter innan man fastnade för Pablo Picasso som den ideala huvudpersonen. Idéerna till filmen föddes under pauser då de spelade revyn Svea Hund och ofta var Gösta Ekman med i diskussionerna. Man funderade på att förverkliga en gammal idé om att göra en stumfilm, men tyckte det var tråkigt med en film utan tal och kom då på idén med en påhittad dialog som språkligt inte betyder något utan bara påminner om ett riktigt språk. Arbetsnamnet på filmen var länge Äventyret är mitt liv och hade även undertiteln Tusen kärleksfulla lögner om Pablo Picasso.[6]
Mottagande
Filmen blev en stor publikframgång och var den mest sedda svenska filmen genom tiderna tills Repmånad kom året därpå. Kritikermottagandet var emellertid inte odelat positivt.[7] Förhoppningar om att filmen skulle bli en internationell framgång infriades inte då den inte alls förstods i länder som Frankrike och USA, däremot blev den en stor succé i Ungern där den visades i tre år på samma biograf i Budapest.[8]
Filmen bearbetades 2003 till en teaterpjäs i Ungern med ungerska skådespelare; Picasso kalandjai. Hans Alfredson, som var involverad i filmen, såg pjäsen och var nöjd över resultatet.[9]
Filmen saknar vanlig dialog; i stället berättas handlingen av "Elsa Beskow", det vill säga Toivo Pawlos röst. Toivo Pawlo medverkar däremot inte i bild. Den dialog som förs är ett sammelsurium av ord, baserade på språket i det land som för tillfället är aktuellt. En utskällning på italienska kunde lyda "Mortadella mondial". När Picassos far tjänstgör under nazisterna som officer med graden "Hauptbahnhof" (centralstation) lyder hans hälsningsfras "Halvliter!". Sången som Sirkka (Lena Nyman) sjunger om och om igen, är egentligen ett recept på maträtten kalakukko på finska.[5]