|
Pia Skoglund
Pia Skoglund, egentligen Ingrid Marianne Engelbrektson, född Skoglund 29 juni 1931 i Vasa församling i Göteborg, död 23 november 1957 i Uppsala församling,[1] var en svensk skådespelare.[2] BiografiSkoglund var dotter till köpmannen Oscar Vilhelm Andersson (1881–1948) och Hildur Axelina, ogift Skoglund (1888–1967). Hon bestämde sig tidigt för att bli skådespelare. Hon utbildade sig till kontorist, men studerade på kvällarna även till skådespelare på Pickwickklubbens teaterskola i Göteborg. 1951 fortsatte hon med teaterlektioner vid Gösta Terserus' teaterskola i Stockholm. Under denna utbildning blev hon upptäckt av Schamyl Bauman som gav henne en roll i filmen Klasskamrater. För sin medverkan där hyllades hon som en "ny Signe Hasso".[2] 1952–1955 studerade hon vid Dramatens elevskola.[3] Sitt sceniska genombrott fick Skoglund i Babels torn på Dramaten (1955).[2] Sammanlagt gjorde hon elva roller på denna teater mellan 1953 och 1955[4] för att därefter verka vid Helsingborgs stadsteater 1955–1956. Därefter var hon en kort period vid Uppsala Stadsteater, där hon gjorde uppmärksammade roller i uppsättningar av Anne Franks dagbok och som Kristina i Mäster Olof, vilket blev hennes sista framträdande.[2] Vid sidan av teatern medverkade Skoglund i sju långfilmer. Debuten skedde i nämnda Klasskamrater 1952 och hennes sista film kom att bli Rasmus, Pontus och Toker (1956). Hon ansågs på 1950-talet allmänt som en av svensk films mest lovande unga skådespelare.[2] Pia Skoglund gifte sig 1956 med journalisten Rune Engelbrektson[5] (1931–2015). Hon omkom i en olycka vid en järnvägskorsning utanför Uppsala 1957.[6] Hon var tilltänkt för en stor roll i filmen Laila som kom året därpå.[7] Skoglund är begravd på Östra kyrkogården i Göteborg.[8]  Filmografi
Teater
Roller (ej komplett)
KällorFotnoter
Externa länkar
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
