Paul Hausser
Paul Hausser, född 7 oktober 1880 i Brandenburg an der Havel, död 21 december 1972 i Ludwigsburg, var en tysk militär och SS-Oberstgruppenführer (motsvarande generalöverste i armén) under andra världskriget. Efter kriget verkade han för att rehabilitera Waffen-SS. BiografiHausser tjänstgjorde som officer i Reichswehr under första världskriget och tiden därefter. Han befordrades till generalmajor i februari 1931, men lämnade Reichswehr i januari 1932 som generallöjtnant. Han blev medlem i SS som nr 239 785 den 15 november 1934 och fick då graden Standartenführer (motsvarande överste i Wehrmacht). Han befordrades till Oberstgruppenführer (motsvarande generalöverste) i augusti 1944 och tilldelades Riddarkorset av Järnkorset med eklöv och svärd. Hausser var inspektör för SS-Verfügungstruppe (SS-VT) mellan oktober 1936 och augusti 1939. Under Polenfälttåget 1939 medföljde SS-VT anslutna till pansardivision Kempf. Hausser var befälhavare för SS-VT motoriserad division (senare under 1940 ombildad till SS-divisionen Das Reich) från oktober 1939 till oktober 1941. Han utsågs i maj 1942 till befälhavare för II. SS-pansarkåren och innehade denna befattning till juni 1944. Under sommaren 1944 var Hausser överbefälhavare för 7. armén. Han skadades i strid och utnämndes i januari 1945 till överbefälhavare för armégrupp Oberrhein. Under krigets återstående månader var han överbefälhavare för armégrupp G och område Sydväst. Hausser betraktas som skaparen av Waffen-SS och kallades för "Papa" Hausser.[1]. Hausser kapitulerade till amerikanska trupper i Zell am See i Österrike den 9 maj 1945 och befann sig i krigsfångenskap fram till sommaren 1948. Han var också vittne för försvarssidan vid Nürnbergprocessen 1945–1946. Han frisläpptes 1949.[2] Efter kriget var Hausser en ledande gestalt i lobbyverksamhet för att rehabilitera bilden av Waffen-SS i och utanför Västtyskland. Detta skedde främst genom organisationen HIAG som finansiellt stödde veteraner och utgav litteratur, och som hade nära kopplingar till nynazism.[3] Befordringar
Utmärkelser i urval
ReferenserNoter
Tryckta källor
Vidare läsning
|