PH-indikator

pH-mätning med indikatorpapper.

En pH-indikator – exempelvis lackmus[1] – visar om en lösning är sur, basisk eller neutral. Det är ofta en svag syra eller bas som ändrar färg när den binder upp vätejoner (H+) eller hydroxidjoner (OH-). Indikatorer används i titrering när man till exempel ska bestämma en lösnings buffertförmåga.

De flesta pH-indikatorerna utgörs av organiska molekyler som innehåller konjugerade dubbelbindningar. När en protonering/deprotonering sker vid konjugationen förskjuts molekylens absorptionsvåglängder, vilket medför färgförändringen.

Exempel på indikatorer

Naturliga pH-indikatorer

Växt Syra Bas
Blåbär röd grön
Rödkål (saft eller kokspad) rosa grön
Te (kokt) färgen ljusnar färgen mörknar
Hibiskusar röd grön
Jasminer gul mörkbrun
Rödklöver rosa-orange ljusgul
Nypon gul mörkgul
Hallon mörkt brunaktig
Grönmynta ljusgul mörkt gulgrön
Kamomill ljusgul klargul
Eucalyptus färglös gulorange
Lakritsrot mjölkigt ljusgul gulorange
Lavendel rosa grön
Mandarin röd grön
Kanel röd/orange grön
Timjan orangegul indigoblå

Syntetiska pH indikatorer

En del av dessa är vattenlösliga. Andra exempelvis Fenolftalein löses i en blandning av vatten och alkohol. Vid titrering tillsättes endast en liten mängd indikator. Så kallade universalindikatorer innehåller en blandning av olika syntetiska indikatorer. Ett exempel är Yamadas inikator som innehåller: Tymolblått, Metylrött, Bromtymolblått och Fenolftalein.

Namn Omslagsintervall Färgomslag
Metylorange 3-4,4 röd-orange
Metylrött 4,4-6,2 röd-gul
Bromkresolgrönt 3,8-5,4 gul-blå
Bromfenolrött 5,4-7,0 gul-purpur
Bromtymolblått 6-7,5 gul-blå
Fenolftalein 8,4-10 färglös-röd
Tymolftalein 9,3-10,5 färglös-blå

[2]

Referenser

  1. ^ ”pH - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/ph. Läst 31 juli 2024. 
  2. ^ Neumüller, Römpps Chemie-Lexikon

Externa länkar