Osmund

Osmundar funna vid utgrävningar av Lapphyttan.Finns i Västmanlands läns museum.

Osmund är en typ av råämnen av järn, halvrunda och kluvna på mitten. I vidare bemärkelse används osmundjärn ibland även om allt ämnesjärn framställt i blästerugnar, varför dessa ibland kallas osmundsugnar, men även om en färskningmetod, så kallat osmundsmide. Osmundjärnet utträngdes på 1600-talet av stångjärnet, delvis genom statliga påbud, så som det beslut taget av Riksdagen 1604 att all osmundjärn måste slås till stångjärn för export,[1] för att förbättra kvaliteten på exportjärnet.

Arkeologiska undersökningar har visat att de halvrunda osmundsämnena troligen inte dominerat i äldre tid, utan att man i stället använt spadformiga, stavformiga och ringformade ämnesjärn. Att osmundarna i äldre engelska källor på 1280-talet indelas i garbar, har Karin Calissendorf tolkat som att osmundsjärnet tidigare bestått av en knippa ringformiga ämnesjärn, där varje ring utgjort en garb.[2]

Som exportvara blev osmunden också en måttenhet för järn. Det skulle gå 24 osmundar på ett lispund.[3]

Se även

• Kråknäsjärnet

Noter

1. Wetterberg, Gunnar (2003). Kanslern Axel Oxenstierna i sin tid. 1. Atlantis. sid. 236. ISBN 978-91-7486-602-5. Läst 5 januari 2024 
2. Tusen år på Kyrkudden Fyndgravar och gravfynd, Inga Serning
3. Tunnan-containerns föregångare, Torvald Nilsson i Kulturens årsskrift, Kulturen i Lund 1987

Källor

• Stefan Söderlind, "Ordet 'osmund'" i: Individ och historia. Studier tillägnade Hans Gillingstam 22 februari 1990." Stockholm 1990.
• Svensk uppslagsbok, Malmö 1932.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Osmund.
  Bilder & media