Oligodon cyclurus[8] är en ormart som beskrevs av Cantor 1839. Oligodon cyclurus ingår i släktet Oligodon och familjen snokar.[9][10] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Arten förekommer i Sydostasien från Indien, Nepal och södra Kina till Vietnam. Honor lägger ägg.[10]
Underarter
Arten delas in i följande underarter:[9]
- O. c. cyclurus
- O. c. smithi
Källor
- ^ [a b] 2012 Oligodon cyclurus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Cox, Merel J.; Van Dijk, Peter Paul; Jarujin Nabhitabhata & Thirakhupt,Kumthorn (1998) A Photographic Guide to Snakes and Other Reptiles of Peninsular Malaysia, Singapore and Thailand., Ralph Curtis Publishing, 144 pp.
- ^ Das,I. (1996) Biogeography of the Reptiles of South Asia., Krieger Publishing Company, Malabar, Florida
- ^ Schulz, Klaus Dieter (1988) Die hinterasiatischen Kletternattern der Gattung Elaphe. Teil XIV Elaphe subradiata (Schlegel 1837) und Elaphe erythrura (Duméril & Bibron 1854)., Sauria 10 (3): 17-20
- ^ Cochran, D. M. (1930) The herpetological results made by Dr. Hugh Smith in Siam from 1923 to 1929., Proc. US. Nat. Mus. 77 (11): 1-39 [1931]
- ^ Smith,M.A. (1920) On sea snakes from the coasts of the Malay peninsula, Siam and Cochin-China., J. Fed. Malay Mus. Kuala Lumpur 10 (1): 1-63
- ^ Boulenger, George A. (1890) The Fauna of British India, Including Ceylon and Burma. Reptilia and Batrachia., Taylor & Francis, London, xviii, 541 pp.
- ^ [a b c] Cantor, T. E. (1839) Spicilegium serpentium indicorum [parts 1 and 2]., Proc. Zool. Soc. London, 7: 31-34, 49-55.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (17 januari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/oligodon+cyclurus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b] Oligodon cyclurus i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
Externa länkar
|