I romarriket utvecklades nymfeerna till imposanta anläggningar med bland annat fontäner och bassänger. Flera av de mest kända nymfeerna var belägna på Esquilinen i Rom och ett i Miletos. I större palats inreddes ibland ett nymfeum med central grundplan såsom i Hadrianus villa i Tivoli. Under den äldsta kristna tiden kunde ett sådant nymfeum används som doprum – baptisterium. Annars kallas i den gammalkristna konsten också en för tvagningar avsedd brunn i förgården för nymfeum.[1]