sv Nyakaledonienrall

	Nyakaledonienrall; Status i världen: Akut hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tran- och rallfåglar; Gruiformes
Familj	Rallar; Rallidae
Släkte	Cabalus
Art	Nykaledonsk rall; C. lafresnayanus
Vetenskapligt namn
	§ Cabalus lafresnayanus
Auktor	Verreaux & Des Murs, 1860
Synonymer
	Nya Kaledonienrall; Nykaledonsk rall; Gallirallus lafresnayanus; Tricholimnas lafresnayanus;

Nyakaledonienrall^[2] (Cabalus lafresnayanus) är en utrotningshotad fågel i familjen rallar inom ordningen tran- och rallfåglar.^[3]

Utseende

Nyakaledonienrallen är en stor, 44 centimeter lång flygoförmögen rall. Den är enfärgat brun ovan, gråare under med dämpat gul lång nedåtböjd näbb och korta hornfärgade ben. Lätet är okänt.^[1]

Utbredning och systematik

Fågeln är känd från åtminstone 17 exemplar insamlade mellan 1860 och 1890 från Nya Kaledonien och tydligen även Ile de Pins^[4]. Obekräftade rapporter finns från dels Mt Panié i norr och källorna till Rivière Blanche i söder på 1960-talet och 1984 (Mt Panié).^[5]^[6]^[7]

Släktestillhörighet

Arten placeras traditionellt i Gallirallus. Genetiska studier visar dock att det är polyfyletiskt, med udda arter som halmaherarall (Habroptila wallacii) och rödbukig rall (Eulabeornis castaneoventris) inbäddade.^[8] Olika taxonomiska auktoriteter implementerar dessa resultat på skilda vis. International Ornithological Congress (IOC), som följs här, delar upp Gallirallus i flera mindre släkten, varvid nyakaledonienrallen tillsammans med utdöda matirakahurallen flyttas till Cabalus.^[3] Andra, som Clements et al^[9] expanderar istället Gallirallus.

Levnadssätt

Nyakaledonienrallen tros ha levt i städsegröna skogar i liknande miljöer som kagun (Rhynochetos jubatus).^[7]^[10] Tidigare fynd har gjorts från havsnivån upp till 1000 meters höjd, medan sentida rapporter kommer från otillgängliga bergsskogar, troligen för att det i dessa områden finns färre införda rovdjur. Även om två rapporter från våtmarksområden inte verkar troliga^[7] har det föreslagits att dessa miljöer kan vara de sista tillhållen fria från hundar och grisar.^[7] Den lever troligen av ryggradslösa djur som daggmaskar.^[11]

Status

IUCN kategoriserar arten som akut hotad.^[1] Den har inte med säkerhet setts sedan 1890, trots ett antal eftersökningar. Den är troligen redan utrotad av införda katter, råttor och grisar. Obekräftade rapporter från 1960-talet och 1984 tyder dock på att arten kan ha överlevt i till största delen otillgängliga bergsskogar.

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den franske ornitologen Frédéric de Lafresnaye (1783-1861).^[12] På svenska har den även kallats nykaledonsk rall och Nya Kaledonienrall.

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2013 Gallirallus lafresnayanus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 26 januari 2015.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.
^ Fullagar, P. J.; Disney, H. J.; de Naurois, R. 1982. Additional specimens of two rare rails and comments on the genus Tricholimnas of New Caledonia and Lord Howe Island. Emu 82: 131-136.
^ Stokes, T. 1979. On the possible existence of the New Caledonian Wood Rail Tricholimnas lafresnayanus. Bulletin of the British Ornithologists' Club 99: 47-54.
^ Balouet, J. -C. 1986. Premiers colons de Novelle-Calédonie. Demographie-Société 55: 31-35.
^ [a b c d] Ekstrom, J. M. M.; Jones, J. P. G.; Willis, J.; Isherwood, I. 2000. The humid forests of New Caledonia: biological research and conservation recommendations for the vertebrate fauna of Grande Terre. CSB Conservation Publications, Cambridge, U.K.
^ Kirchman, J.J. (2012), Speciation of Flightless Rails on Islands: A DNA-based Phylogeny of the Typical Rails of the Pacific, Auk 129, 56-69.
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
^ Ekstrom, J. M. M., Jones, J. P. G., Willis, J., Tobias, J., Dutson, G., Barré, N. 2002. New information on the distribution, status and conservation of terrestrial bird species in Grande Terre, New Caledonia. Emu 102: 197-207.
^ Taylor, B.; van Perlo, B. 1998. Rails: a guide to the rails, crakes, gallinules and coots of the world. Pica Press, Robertsbridge, UK.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör nyakaledonienrall.
Bilder & media
Wikispecies har information om nyakaledonienrall.
Artförteckning

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2013 Gallirallus lafresnayanus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 26 januari 2015.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[IOC-3] [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.

[4] Fullagar, P. J.; Disney, H. J.; de Naurois, R. 1982. Additional specimens of two rare rails and comments on the genus Tricholimnas of New Caledonia and Lord Howe Island. Emu 82: 131-136.

[5] Stokes, T. 1979. On the possible existence of the New Caledonian Wood Rail Tricholimnas lafresnayanus. Bulletin of the British Ornithologists' Club 99: 47-54.

[6] Balouet, J. -C. 1986. Premiers colons de Novelle-Calédonie. Demographie-Société 55: 31-35.

[ekstrom1-7] [a b c d] Ekstrom, J. M. M.; Jones, J. P. G.; Willis, J.; Isherwood, I. 2000. The humid forests of New Caledonia: biological research and conservation recommendations for the vertebrate fauna of Grande Terre. CSB Conservation Publications, Cambridge, U.K.

[8] Kirchman, J.J. (2012), Speciation of Flightless Rails on Islands: A DNA-based Phylogeny of the Typical Rails of the Pacific, Auk 129, 56-69.

[CC-9] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11

[10] Ekstrom, J. M. M., Jones, J. P. G., Willis, J., Tobias, J., Dutson, G., Barré, N. 2002. New information on the distribution, status and conservation of terrestrial bird species in Grande Terre, New Caledonia. Emu 102: 197-207.

[11] Taylor, B.; van Perlo, B. 1998. Rails: a guide to the rails, crakes, gallinules and coots of the world. Pica Press, Robertsbridge, UK.

[12] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]