Nils Jakobson
Nils Jakob Verner Jakobson, född 25 februari 1896 i Adolf Fredriks församling i Stockholm,[1] död 11 januari 1955 i Oscars församling i Stockholm.[2], var en svensk ingenjör och företagsledare. Nils Jakobson var son till poliskommissarien J.A. Jakobson och Bertha Karlsson. Efter studentexamen vid Högre allmänna läroverket å Norrmalm i Stockholm 1915 läste han vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) där han tog avgångsexamen 1920[3] och blev civilingenjör. Han var också reservofficer i fortifikationen, där han 1917 blev fänrik, 1920 blev underlöjtnant och 1924 blev löjtnant.[4] Jakobson blev biträdande ingenjör vid Stora Kopparbergs Bergslags AB i Falun 1920, konstruktör vid AB Vattenbyggnadsbyrån i Stockholm 1921, direktörsassistent vid Dalälvens regleringsförening i Falun 1921, kapten vid Väg- och vattenbyggnadskåren (VVK) 1931, verkställande direktör i Dalälvens vattenregleringsföretag, Indalsälvens regleringsförening samt Indalsälvens vattenregleringsföretag, samtliga befattningar i Stockholm från 1933. Han verkade sedan vid Faxälvens regleringsförening i Stockholm från 1942.[3] Han var styrelseordförande i Holmsjön-Leringens regleringsförening och styrelseledamot i Sv. Vattenkraftföreningen. Han företog resor till Tyskland, Schweiz och Italien. Han författade diverse publikationen angående sjöreglering och vattenkraft.[3] Han blev ledamot av Svenska Teknologföreningen 1924.[4] Han var riddare av Vasaorden (RVO).[3] Nils Jakobson gifte sig 1926 med Anna-Maja Rooth (1904–1998),[2] dotter till direktören Otto Daniel Rooth och Ellen Hertzman.[4] De fick tre söner: Sten (född 1926), Gunnar (född 1929) och Björn Jakobson (född 1934),[3] som grundade Babybjörn tillsammans med brodern Stens hustru Elsa Jakobson (född 1930).[5] Han är begravd i familjegrav på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[6] Bibliografi i urval
Mer läsningKällor
Externa länkar
|