Nils Daag

Nils Daag
Nils Daag 2013
Född3 september 1948 (76 år)
Sankt Görans församling i Stockholms stad, Sverige
NationalitetSverige Sverige
Yrke/uppdragDiplomat, ambassadör

Nils Gustav Daag, född 3 september 1948 i Sankt Görans församling i Stockholms stad,[1] är en svensk diplomat och ambassadör.

Biografi

Daag avlade civilekonomexamen vid Handelshögskolan i Stockholm 1971, varpå han tjänstgjorde vid Svenska handelskammaren i London 1971–1972.[2] Åren 1972–1974 gick han aspirantutbildning vid Utrikesdepartementet (UD), varpå han tjänstgjorde vid Handelsavdelningen i UD 1974–1975. Han var andresekreterare vid ambassaden i Washington 1975–1978, förstesekreterare vid ambassaden i Rabat 1978–1980, departementssekreterare vid Biståndsavdelningen i UD 1980–1981 och departementssekreterare vid Politiska avdelningen i UD 1982–1986. År 1984 var han gästforskare vid Deutsche Gesellschaft für Auswärtige Politik i Bonn. Han var ambassadråd vid ambassaden i London 1986–1990 och ambassadör i Harare 1990–1992.[3] Åren 1993–1997[2] var han departementsråd och chef för Huvudenheten för säkerhetspolitiska och internationella frågor vid Försvarsdepartementet.[3]

Daag var därefter ambassadör vid OSSE-delegationen i Wien 1997–2002 och ambassadör i Dublin 2002–2006 samt departementsråd och chef för Säkerhetspolitiska avdelningen vid UD 2006–2011. Åren 2011–2015 var han ambassadör i Wien med sidoackreditering i Bratislava, Ljubljana och Förenta Nationerna.[4]

Nils Daag invaldes 1996 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien[4] och samma år också som korresponderande ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet.[5] Han är också medlem av International Institute for Strategic Studies.[2]

Referenser

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ [a b c] Moen, Ann, red (2006). Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. sid. 117 .
  3. ^ [a b] Engman, Guy; Karlsson, Yvonne, red (1996). Svensk försvarskalender 1997. Eskilstuna: Guy Engman Promotion AB. sid. 58 .
  4. ^ [a b] Anderson, Björn (2016). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. 20 år med akademien och dess ledamöter 1996–2016. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 33. ISBN 978-91-980878-8-8 .
  5. ^ Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 243. ISBN 978-91-87184-83-3 .