Under Edvard VI:s regering 1547–1553 utsågs åtta nya biskopar, alla med reformatorisk inriktning. Tillsammans med sju befintliga reformatorer, utgjorde de en betydande kraft bland kyrkans totalt 26 biskopar och ärkebiskopar.[7] En av dem var Ridley, som blev biskop av Rochester 1547.[8]
Som biskop blev Ridley ombedd av ärkebiskop Cranmer att vara ledamot i den kommission som skulle granska biskopen av London, Edmund Bonner, som anklagades för heresi. Bonner påstods ha försvarat Kristusrealpresens i mässan, och hade även avstått från att bekräfta kung Edvard VI:s roll som kyrkans överhuvud. Kommissionen fråntog Bonner hans ämbete 1549, och samma år blev Ridley förflyttad från Rochester till Londons stift. [9]
Ridely utmärkte sig för varm personlig fromhet och var en produktiv författare, men många av hans arbeten har gått förlorade och inget av dem gavs ut i tryck förrän efter kung Edvard VI:s död. De bevarade skrifterna har senare utgivits av Parker Society.[8][6]
Han var också en stark kraft för en omvälvande reformering av kyrkan, och som nytillträdd biskop av London beordrade han att alla stenaltare i kyrkorna i stiftet skulle förstöras, och ersättas med enklare nattvardsbord. Vid biskopsvisitation av församlingarna verkade han för att Book of Common Prayer skulle användas i församlingen, att helgonskrin och ikoner skulle tas bort, påvens makt förnekas, antalet helgondagar minskas, och att ritualer som påminde om den papistiska mässan skulle undvikas. [10][11]
Fall och avrättning
Inför Edvard VI:s död 1553 använde Ridley sin roll som sammankallande för Canterburys prästkonvokation för att försöka hindra den katolska Maria I att ta över tronen; i stället stöttade han Lady Jane Grey.[12]
När drottning Maria trots det tog makten från Lady Jane redan efter några dagar, kom Ridley att fängslas i Towern den 23 juli 1553. Under den marianska förföljelsen anklagades Ridley för landsförräderi.[2] Efter en tid i fängelse avrättades han genom bränning på bål, det skedde i Oxford den 16 oktober 1555 tillsammans med Hugh Latimer.
Tillsammans med ärkebiskop Cranmer, som avrättades ett halvår senare, ingår Ridley och Latimer i Oxfordmartyrerna, vilket bland annat uppmärksammats genom minnesmärket Martyrs' Memorial i Oxford.