| NGC 4349-127 |
 |
Observationsdata
Epok: J2000.0 |
|---|
| Stjärnbild | Södra korset |
|---|
| Rektascension | 12t 24m 35,47095s[1] |
|---|
| Deklination | -61° 49′ 11,8614″[1] |
|---|
Skenbar magnitud ( ) | 10,82[2] |
|---|
| Astrometri |
|---|
Radialhastighet ( ) | -11,20 ± 0,21[1] km/s |
|---|
| Egenrörelse (µ) | RA: -7,848[1] mas/år
Dek.: -0,207[1] mas/år |
|---|
Parallax ( ) | 0,5348 ± 0,0143[1] |
|---|
| Avstånd | 6 100 ± 200 lå (1 870 ± 50 pc) |
|---|
Absolut magnitud ( ) | -4,3 |
|---|
| Detaljer |
|---|
| Massa | 3,01 ± 0,24[3] M☉ |
|---|
| Radie | 37,97 ± 2,56[3] R☉ |
|---|
| Luminositet | 575,4[3] L☉ |
|---|
| Temperatur | 4 417 ± 12[3] K |
|---|
| Vinkelhastighet | 4,81[3] km/s |
|---|
| Ålder | 320[3] miljoner år |
|---|
| Andra beteckningar |
|---|
| GSC 08975-02606, 2MASS J12243547-6149120, TYC 8975-2606-1, Gaia DR1 6054914807933504640, Gaia DR3 6054914812271954176, Gaia DR2 6054914812271954176[4][2] |
NGC 4349-127 är en ensam stjärna belägen i mellersta delen av stjärnbilden Södra korset och ingår i den öppna stjärnhopen NGC 4349.[5] Den har en skenbar magnitud av ca 10,8[2] och kräver ett mindre teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 0,535 mas[2] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 6 100 ljusår (ca 1 870 parsec) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca -11 km/s.[1]
Observation
År 2007 visade sig stjärnan ha en substellär följeslagare. NGC 4349-127 b är en brun dvärg (baserat på dess massa) med nästan 20 gånger massan av Jupiter. Inom en excentricitet på cirka 0,19 är dess omloppsbana måttligt elliptisk, ungefär samma som Merkurius i solsystemet. Den kretsar kring dess värdstjärna på ett avstånd av 2,38 AE med en omloppsperiod av 677,8 dygn. Detta objekt upptäcktes av Christophe Lovis och Michel Mayor vid Genèves observatorium med hjälp av tekniken för mätning av radiell hastighet.[5]
En studie från 2018 med samma C. Lovis som författare fann dock att den radiella hastighetssignalen som motsvarar den föreslagna substellära följeslagaren med största sannolikhet orsakades av stjärnaktivitet, och därför existerar inte följeslagaren.[6] En annan studie av samma forskarlag 2023 bekräftar också signalens stjärnuppkomst.[3] En studie från 2024 fann också att den radiella hastighetssignalen orsakades av icke-radiala oscillationer.[7]
Egenskaper
NGC 4349-127 är troligen en röd jättestjärna. Den har en massa av ca 3[3] solmassor, en radie av ca 38[3] solradier och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 575[3] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 4 400[3]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 4349-127, 9 augusti 2024.
Noter
- ^ [a b c d e f g] Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c d] "NGC 4349 127". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 20 november 2023.
- ^ [a b c d e f g h i j k] Delgado Mena, E.; Gomes da Silva, J.; et al. (November 2023). "Planets around evolved intermediate-mass stars. III. Planet candidates and long-term activity signals in six open clusters". Astronomy & Astrophysics. 679: A94. arXiv:2309.13589. Bibcode:2023A&A...679A..94D. doi:10.1051/0004-6361/202346890.
- ^ https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=TYC+8975-2606-1. Hämtad 2024-10-19.
- ^ [a b] C. Lovis & M. Mayor (2007). "Planets around evolved intermediate-mass stars I. Two substellar companions in the open clusters NGC 2423 and NGC 4349". Astronomy & Astrophysics. 472 (2): 657–664. arXiv:0706.2174. Bibcode:2007A&A...472..657L. doi:10.1051/0004-6361:20077375. S2CID 15173677.
- ^ Delgado Mena, E.; Lovis, C.; et al. (November 2018). "Planets around evolved intermediate-mass stars. II. Are there really planets around IC 4651 No. 9122, NGC 2423 No. 3, and NGC 4349 No. 127?". Astronomy & Astrophysics. 619: A2. arXiv:1807.09608. Bibcode:2018A&A...619A...2D. doi:10.1051/0004-6361/201833152. S2CID 119483881.
- ^ Spaeth, Dane; Reffert, Sabine; Hunt, Emily L.; Kaminski, Adrian; Quirrenbach, Andreas (2024-07-26). "Non-radial oscillations mimicking a brown dwarf orbiting the cluster giant NGC 4349 No. 127". Astronomy & Astrophysics. arXiv:2407.21583. doi:10.1051/0004-6361/202450163. ISSN 0004-6361.
Externa länkar
