Mostafa Chamran föddes i Teheran 1932. Vid 15 års ålder var han aktiv i islamiska kretsar och deltog i ayatolla Mahmoud Taleghanis föreläsningar om Tafsir. Han studerade även logik och filosofi under ayatolla Morteza Motahhari. Hans studietalanger gav honom ett stipendium för att studera i USA. Där läste han i 14 år fram till sin magisteruppsats vid Texas A&M University och fortsatte sedan med en doktorsavhandling inom elektronik och plasmafysik vid University of California, Berkeley.[1][2][3]
På 1960-talet arbetade Chamran på Bell Labs och vid Nasas Jet Propulsion Laboratory med satellit- och radarteknik. Förutom persiska talade han även flytande arabiska, engelska, franska och tyska.
Politiska aktiviteter
Chamran blev på 1960-talet medlem av Iranska frihetsrörelsen som leddes av Mehdi Bazargan.[1][4] Han tillhörde tillsammans med Ebrahim Yazdi, Sadegh Ghotbzadeh och Ali Shariati organisationens radikala gren.[5]
Efter sin examen reste Chamran till Kuba för att få militär utbildning.[6] I december 1963 reste han tillsammans med Ghotbzadeh och Yazdi från USA till Egypten, där han utbildade sig i gerillakrigföring.[7][8] De mötte de egyptiska myndigheterna och bildade en anti-Shah-organisation som kallades SAMA ("särskild organisation för enighet och handling"). Chamran valdes som dess militära ledare.[5] Vid sin återkomst till USA 1965 grundade Chamran gruppen Röd Shiism i San José i Kalifornien med syfte att utbilda militanta aktivister. Hans bror Mehdi var också med i gruppen. År 1968 grundade han en annan grupp, The Muslim Student Association of America (MSA), som senare leddes av Ebrahim Yazdi. Gruppen lyckades etablera underavdelningar även i Storbritannien och Frankrike.[7]
År 1971 lämnade Chamran USA och reste till Libanon[7] där han anslöt sig till PLO och Amalrörelsen.[6] Han blev en av ledarna och grundarna i den islamiska revolutionära rörelsen i Mellanöstern. Chamran organiserade och utbildade gerillasoldater och revolutionärer i Algeriet, Egypten och Syrien. Under inbördeskriget i Libanon samarbetade han aktivt med Musa al-Sadr, grundare av Amalrörelsen[9], och sägs ha varit al-Sadrs "högra hand".[10][11]
Vid den iranska islamiska revolutionen 1979 återvände Chamran till Iran.[12] Han tjänstgjorde som vice premiärminister i Mehdi Bazargans interimsregering.[13][14] Han utsågs även till befälhavare för Irans Pasdaran (från mars 1979 till 1981) och ledde de militära operationerna i Kurdistan, där kurderna gjorde uppror mot den islamiska regimen.[13] Han tjänstgjorde som försvarsminister från september 1979 till 1980, (den första civila försvarsministern i den islamiska republiken).[15]
I mars 1980 valdes han in i Irans parlament (majlis) som representant för Teheran.[16]
Död
Chamran ledde en infanterienhet under Iran-Irakkriget. Han skadades två gånger av granatsplitter.[17] Dock vägrade han att lämna sin enhet.[17] Senare dödades han i kriget i Dehlavieh den 20 juni 1981.[1][18][19][20][21] Detaljerna kring hans död är oklara.[12][22][23] Chamran begravdes på Behesht-e Zahra i Teheran.[17]
Eftermäle
Efter Chamrans död proklamerade Khomeini Chamran som "stolt islamisk ledare". Chamran fick postumt en hjältestatus, och många byggnader och gator i Iran och Libanon har uppkallats efter honom.[17] Flera biografier har publicerats.[24][25] År 2013 uppkallades nattfjärilsartenAnagnorisma chamrani efter Chamran.[26] År 2014 kom en film med titeln Che som skildrar de två sista dagarna i Chamrans liv.[27]