Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: En omfattande artikel men nästan helt källös. Källbelägg det viktigaste åtminstone. (2019-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Morrissey var sångare och textförfattare i bandet The Smiths åren 1982–1987 och har sedan 1988 varit verksam som soloartist.
Musikstil
Morrisseys musik har rört sig mellan melodiös indiepop, alternativ rock och rockabilly. I The Smiths skrevs all musik av gitarristen Johnny Marr, medan Morrissey skrev all text. Som soloartist har Morrissey fortsatt att alltid skriva sina egna texter, medan musiken till stor del skrivits av bandmedlemmar som Alain Whyte, Boz Boorer, Jesse Tobias och Gustavo Manzur. Texterna har ofta varit melankoliska vardagsbetraktelser om depression och olycklig kärlek framfört med svart humor och litterära och kulturhistoriska referenser, samt inslag av samhällskritik.
Biografi
Morrisseys första band hette The Nosebleeds, men det var när han träffade Johnny Marr och bildade The Smiths som hans musikkarriär startade ordentligt och nådde stora framgångar. När The Smiths splittrades 1987 fortsatte Morrissey som soloartist.
2013 publicerades Morrisseys självbiografi av Penguin Classics, och 2015 romandebuterade han på samma förlag med boken List of the Lost.
Morrissey har under hela sin karriär varit mån om att hemlighålla stora delar av sitt privatliv, samtidigt som han i sångtexter och intervjuer skildrat sig själv i ambivalenta och mystiska drag som mer eller mindre uttalat anspelat på celibat, homosexualitet eller bisexualitet.
Morrissey föddes i Davyhulme, Trafford i Greater Manchester (dåvarande Lancashire) och fick sitt förnamn efter den amerikanska skådespelaren Steve Cochran.[1] Föräldrarna sjukhusvaktmästaren Peter Morrisey och bibliotekarien Elizabeth Morrisey, född Dwyer, hade kommit till Manchester som invandrare från Irland. De hade även en dotter, Morrisseys äldre syster Jackie. Sedan tonåren har Morrissey lidit av depression och har i perioder fått receptbelagd medicin. Vid 11 eller 12 års ålder blev han vegetarian,[2] och senare i vuxen ålder började han leva som vegan.[3]
Han tilltalas inte med sina förnamn utan kallas endast Morrissey, även bland vänner. Genom åren har media och publik gett honom smeknamn som Moz, Mozza, Mozzer, Mozfather och Pope of Mope.
Han spelade 1994 in singeln Interlude med en av sina favoriter bland kvinnliga sångare, Siouxsie Sioux från Siouxsie And The Banshees, som gavs ut under namnet Morrissey & Siouxsie.
Morrissey har även varit en stor influens för flera svenska artister och författare. Håkan Hellström har direkt översatt eller refererat till textrader av Morrissey i sina egna låtar, exempelvis i Atombomb och Uppsnärjd i det blå. Författaren Peter Birro har sagt att låten Angel, Angel, Down We Go Together räddade honom från att begå självmord. John Ajvide Lindqvists roman Låt den rätte komma in har lånat sin titel från Morrisseys låt Let The Right One Slip In och i romanen Människohamn citeras ett flertal låttexter av Morrissey upprepade gånger. Henrik Berggren har sagt att Morrissey är något av det bästa som hänt världen. När technoproducenten Andreas Tilliander 2005 emottog en Grammis inledde han sitt tacktal med orden "Eftersom jag är djupt religiös vill jag börja med att tacka min gud; Morrissey".
Kontroverser
Morrissey har sedan tidigt i karriären gjort sig ökänd för sina rättframma och vassa kommentarer. I sångtexter och intervjuer har han uttryckt sitt förakt mot regeringar, religion, skolsystem, den brittiska kungafamiljen, köttätare, kändisskap, musikindustrin och andra artister.