Mormopterus planiceps
Mormopterus planiceps[2][3] är en fladdermusart som först beskrevs av Peters 1866. Mormopterus planiceps ingår i släktet Mormopterus och familjen veckläppade fladdermöss.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] En studie av Jackson och Groves från 2015 flyttade arten och flera andra medlemmar av släktet Mormopterus till det nya släktet Ozimops.[6] UtseendeVuxna exemplar är 50 till 56 mm långa (huvud och bål), har en 27 till 35 mm långa svans, har 32 till 36 mm långa underarmar och väger 7 till 12 g. Pälsen på ovansidan har en gråbrun till ljusbrun färg och undersidans päls är ännu ljusare brun.[6] UtbredningArten förekommer i stora delar av södra och östra Australien (delstaterna New South Wales, Victoria, South Australia). Den lever i skogar, i buskskogar eller i andra mer eller mindre stora trädgrupper, ofta med träd av eukalyptussläktet eller av nära besläktade träd. Fladdermusen vistas gärna nära vattenansamlingar.[1] Arten kan dela gömstället med Scotorepens balstoni, Chalinolobus morio och fladdermöss av släktet Vespadelus.[6] EkologiIndividerna vilar i trädens håligheter eller i gömställen som skapades av människor, bland annat vägtrummor. De bildar där kolonier med upp till 100 medlemmar. Per kull föds en unge. Exemplar som hölls i fångenskap levde upp till 15 år.[1] Denna fladdermus jagar skalbaggar, myror, nattfjärilar och andra insekter. Jakten sker vanligen i trädansamlingar, vid skogarnas kanter eller nära marken i öppna områden. Några exemplar flyger upp till 12 kilometer innan de börjar leta efter föda.[7] Parningen sker mellan hösten och våren (mars till september på södra jordklotet) och sedan förvaras hanens sädesvätska i honans könsorgan. Ägget befruktas under senvåren och den enda ungen föds under sommaren (december eller januari). Honor blir könsmogna innan de är ett år gamla.[6] HotFällningen av gamla träd med flera håligheter och byggnader som brukas intensivare kan påverka beståndet negativ. Hela populationen minskar men den är fortfarande stor. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Källor
Externa länkar
|