Mormopterus planiceps

Mormopterus planiceps
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljVeckläppade fladdermöss
Molossidae
SläkteMormopterus
ArtMormopterus planiceps
Vetenskapligt namn
§ Mormopterus planiceps
Auktor(Peters, 1866)
Utbredning
Utbredningsområde (men se text)
Hitta fler artiklar om djur med

Mormopterus planiceps[2][3] är en fladdermusart som först beskrevs av Peters 1866. Mormopterus planiceps ingår i släktet Mormopterus och familjen veckläppade fladdermöss.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

En studie av Jackson och Groves från 2015 flyttade arten och flera andra medlemmar av släktet Mormopterus till det nya släktet Ozimops.[6]

Utseende

Vuxna exemplar är 50 till 56 mm långa (huvud och bål), har en 27 till 35 mm långa svans, har 32 till 36 mm långa underarmar och väger 7 till 12 g. Pälsen på ovansidan har en gråbrun till ljusbrun färg och undersidans päls är ännu ljusare brun.[6]

Utbredning

Arten förekommer i stora delar av södra och östra Australien (delstaterna New South Wales, Victoria, South Australia). Den lever i skogar, i buskskogar eller i andra mer eller mindre stora trädgrupper, ofta med träd av eukalyptussläktet eller av nära besläktade träd. Fladdermusen vistas gärna nära vattenansamlingar.[1] Arten kan dela gömstället med Scotorepens balstoni, Chalinolobus morio och fladdermöss av släktet Vespadelus.[6]

Ekologi

Individerna vilar i trädens håligheter eller i gömställen som skapades av människor, bland annat vägtrummor. De bildar där kolonier med upp till 100 medlemmar. Per kull föds en unge. Exemplar som hölls i fångenskap levde upp till 15 år.[1]

Denna fladdermus jagar skalbaggar, myror, nattfjärilar och andra insekter. Jakten sker vanligen i trädansamlingar, vid skogarnas kanter eller nära marken i öppna områden. Några exemplar flyger upp till 12 kilometer innan de börjar leta efter föda.[7] Parningen sker mellan hösten och våren (mars till september på södra jordklotet) och sedan förvaras hanens sädesvätska i honans könsorgan. Ägget befruktas under senvåren och den enda ungen föds under sommaren (december eller januari). Honor blir könsmogna innan de är ett år gamla.[6]

Hot

Fällningen av gamla träd med flera håligheter och byggnader som brukas intensivare kan påverka beståndet negativ. Hela populationen minskar men den är fortfarande stor. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Källor

  1. ^ [a b c d] Lumsden, L.F. & Reardon, T.B. 2019 Ozimops planiceps . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 26 december 2024.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Mormopterus planiceps
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (13 januari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/mormopterus+planiceps/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b c d] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2019). Ozimops planiceps. Handbook of the Mammals of the World. "9 - Bats". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 670. ISBN 978-84-16728-19-0 
  7. ^ ”South-eastern Freetail Bat”. Australian Museum. 2010. https://australianmuseum.net.au/south-eastern-freetail-bat. Läst 26 juli 2018. 

Externa länkar