sv Mongoll%C3%A4rka

	Mongollärka; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Lärkor; Alaudidae
Släkte	Melanocorypha
Art	Mongollärka; M. mongolica
Vetenskapligt namn
	§ Melanocorypha mongolica
Auktor	(Pallas, 1776)

Mongollärka^[2] (Melanocorypha mongolica) är en asiatisk fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende och läten

Mongollärkan är en stor (18-22 cm) och blek lärka med mycket kraftig näbb. Ansiktet är enfärgat sandbrunt och öppet, med bred ögoring och ett streck bakåt från ögat. Tvärs över strupen eller övre delen av bröstet från sidan av halsen syns ett brett svart band. Undersidan i övrigt är vit på hakan övergående till smutsvitt mot undergumpen med rostfärgad anstrykning på flankerna. Ovansidan är varmbrun på hjässa och nacke, manteln svartstreckat gråbrun samt brunsvart på övergump och stjärt, den senare med vita ytterpennor. Vingarna är brunsvarta med beigefärgade kanter på täckare och tertialer och breda vita kanter på vingpennorna, väl synliga i flykten. Lätena består av olika hårda och ljusa toner.^[4]

Utbredning

Mongollärkan häckar på högt belägna stäpper i Mongoliet och angrände delar av norra Kina och Ryssland.^[5] Arten är stannfågel eller kortflyttare, där nordliga populationer lämnar häckningsområdet helt och flyttar något söderut.^[5]

Systematik

Fram tills nyligen ansågs mongollärkan stå nära vitvingad lärka med anledning av likartat utseende, men DNA-studier visar förvånande nog att den senare snarare hör hemma i sånglärkesläktet Alauda.^[6] Istället är mongollärkan systerart till tibetlärkan (Melanocorypha maxima).^[7] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt

Mongollärkan föredrar rätt torra gräsmarker, helst med fläckar av tätare och mer högvuxet gräs. Födan består av frön och ryggradslösa djur, men är inte känd i detalj. Även kunskapen om dess häckningsbiologi är begränsad. Den häckar huvudsakligen mellan april och augusti, vanligen två kullar.^[5]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ovanlig till lokalt vanlig.^[8]

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2016 Melanocorypha mongolica Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, ISBN 978-0-7136-7040-0
^ [a b c] Alström, P. (2018). Mongolian Lark (Melanocorypha mongolica). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57653 26 december 2018).
^ Alström, P., Barnes, K.N., Olsson, U., Barker, F.K., Bloomer, P., Khan, A.A., Qureshi, M.A., Guillaumet, A., Crochet, P.A. & Ryan, P.G. (2013) Multilocus phylogeny of the avian family Alaudidae (larks) reveals complex morphological evolution, non-monophyletic genera and hidden species diversity. Mol. Phylogenet. Evol. 69(3): 1043–1056.
^ Alström, P., Mohammadi, Z., Enbody, E. D., Irestedt, M., Engelbrecht, D., Crochet, P.-A., Guillaumet, A., Rancilhac, L., Tieleman, B. I., Olsson, U., Donald, P. F., and Stervander, M. (2023). Systematics of the avian family Alaudidae using multilocus and genomic data. Avian Research 14:100095. https://doi.org/10.1016/j.avrs.2023.100095
^ del Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör mongollärka.
Bilder & media
Wikispecies har information om Melanocorypha mongolica.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2016 Melanocorypha mongolica Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[eastasia-4] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, ISBN 978-0-7136-7040-0

[hbw-5] [a b c] Alström, P. (2018). Mongolian Lark (Melanocorypha mongolica). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57653 26 december 2018).

[6] Alström, P., Barnes, K.N., Olsson, U., Barker, F.K., Bloomer, P., Khan, A.A., Qureshi, M.A., Guillaumet, A., Crochet, P.A. & Ryan, P.G. (2013) Multilocus phylogeny of the avian family Alaudidae (larks) reveals complex morphological evolution, non-monophyletic genera and hidden species diversity. Mol. Phylogenet. Evol. 69(3): 1043–1056.

[7] Alström, P., Mohammadi, Z., Enbody, E. D., Irestedt, M., Engelbrecht, D., Crochet, P.-A., Guillaumet, A., Rancilhac, L., Tieleman, B. I., Olsson, U., Donald, P. F., and Stervander, M. (2023). Systematics of the avian family Alaudidae using multilocus and genomic data. Avian Research 14:100095. https://doi.org/10.1016/j.avrs.2023.100095

[8] Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]