Millerit

Millerit
Radialstrålig millerit
Kategori	Sulfidmineral
Strunz klassificering	02.CC.20
Kemisk formel	NiS
Förekomstsätt	Vanligtvis nålformigt (nålliknande), ofta radialstrålig, också massivt
Kristallstruktur	Trigonala
Spaltning	Perfekt efter {1011}
Brott	Ojämnt
Hållbarhet	Spröd, kapillära kristaller elastiska
Hårdhet (Mohs)	3–3½
Glans	Metallisk
Transparens	Ogenomskinlig
Streckfärg	Grönsvart
Specifik vikt	5,3–5,5
Övrigt	Sprött och blir magnetiskt vid upphettning

Millerit, även hårkis eller nickelkis, är ett lågtemperaturmineral[1] som består av nickelsulfid med en nickelhalt på 64,5 %. Den har gul färg och är ofta brun eller brokigt anlöpt. Den kan skiljas från pentlandit (ett annat nickel- och järnhaltigt sulfidmineral) genom sin kristallform och avsaknad av anknytning till pyrit eller magnetkis.

Millerit-kristaller inuti en kvartsgeod, från Halls Gap, Kentucky

Förekomst och användning

Millerit upptäcktes först i kolgruvorna i Wales. Den finns som en metamorf utveckling av pentlandit i Silver Swan i västra Australien. Den finns även i Halls Gap-området i Kentucky, USA.

Millerit finns på många platser i Erzgebirge där den har använts för nickelframställning. Millerit är i Sverige känt från Tunaberg i Södermanland och Slättbergsgruvan i Dalarna.[2]

Källor

Meyers varulexikon, Forum, 1952

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Millerite, 3 maj 2012.

Referenser

1. om millerit på Store norske leksikon [1] läst 2022-01-29
2. L-H Hedin, M Jansson (2007), Mineral i Sverige, ISBN 978-91-88528-58-2 sid 63