Matti Bergström

Matti Bergström
Född1 mars 1922[1]
Teisko, Finland
Död13 juli 2014[1] (92 år)
Medborgare iSverige och Finland
SysselsättningLäkare, fysiolog
ArbetsgivareHelsingfors universitet
Utmärkelser
Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden[2]
Minnesmedalj för deltagande i 1941-1945 års krig[2]
Redigera Wikidata

Rudolf Alarik Mattias (Matti) Bergström, född 1 mars 1922 i Teisko, död 13 juli 2014 i Helsingfors,[3][4] var en finlandssvensk läkare och 1963–1989 professor i fysiologi vid Helsingfors universitet. Han var även docent i bioelektronik vid Tekniska högskolan, Helsingfors från 1968.

Karriär

Bergström tog studentexamen 1941, blev medicine licentiat 1952 och medicine och kirurgie doktor 1957. Hans doktorsavhandling var inspirerad av den teoretiska tradition av sinnesfysiologi som utvecklats av Yrjö Reenpää, som då var professor i fysiologi vid Helsingfors universitet. Bergström efterträdde Reenpää efter dennes pensionering och var från 1963 till sin pensionering 1989 professor i fysiologi vid Helsingfors universitet och prefekt vid dess fysiologiska institution.[5] Hans forskning om hjärnans funktioner har bidragit till att klarlägga sambandet mellan sinnesintryck och tänkandet.

Bergström gjorde sig, inte minst efter sin pensionering, känd för att popularisera sitt ämnesområde, och skriva populärvetenskapliga artiklar och böcker där han förenade filosofiska inslag med det biomedicinska området. Han har även gett ut några läroböcker i fysiologi.

Bergström blev även internationellt känd som kreativitetsforskare. Han var en stark kritiker av hur skolutbildning vanligen bedrivs, och menade att skolan minskade entusiasmen hos eleverna.[6] Han förespråkade användning av lek, kreativitet och fantasi i utbildning. Han har också hjälpt till att skapa området neuropedagogik, byggt på dessa idéer.

Bergström var medlem av Finska vetenskapsakademien och World Academy of Arts and Science.

Bibliografi

  • Den okända hjärnan, Seminarium Forlag, Vanghärad 1986
  • Hjärnans resurser: En bok om idéernas ursprung, Seminarium Förlag, Jönköping 1990.
  • Barnet – den sista slaven, Seminarium Forlag, Jönköping 1991.
  • Den gröna teorin, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1993; originaltitel Vihreä teoria, 1984.
  • Neuropedagogik, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1995.
  • Barnet – den sista slaven (2. utg.), Wahlström & Widstrand, Stockholm 1996
  • Svarta och vita lekar, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1997
  • Hjärnor i politiken, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1999, som var ett inslag i debatten om politikerförakt.

Utmärkelser

[Redigera Wikidata]

Referenser

  1. ^ [a b] Uppslagsverket Finland, Svenska folkskolans vänner, Uppslagsverket Finland-ID: BergstroemMattiUppslagsverketFinland.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 6945, läst: 3 februari 2024.[källa från Wikidata]
  3. ^ Korppi-Tommola, Aura: Bergström, Matti (1922–2014). Finlands nationalbiografi 17.11.2014.
  4. ^ Matti Bergström *1.3.1922 †13.7.2014 In memoriam, Academia Scientiarum Fennica, 2014, s. 70–73.
  5. ^ Bergström, Matti i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  6. ^ Fantasin frodas mellan kaos och ordning. Dagens Nyheter 2007-08-16.

Vidare läsning

Externa länkar

Auktoritetsdata